Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Två qvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löjtnant Emerik förde betydelsefullt fingret till sin
panna – så är det friherrinnan K:s man."
"Verkligen! Hon är mycket vacker."
"De båda damerna äro svägerskor, men det påstås
att de just icke äro vänner. Friherrinnan, som är
något för sträng kanhända, ogillar i hög grad sin
svägerskas glädtighet och koketteri, säges det.
Emellertid är den lilla frun ursäktad, ty hennes man är
just icke heller så nogräknad och synes sällan bredvid
sin unga fru ... i afton till exempel ... hvar tror du
han är?"
"Hemma förmodligen, efter jag nyss hörde hans
hustru berätta, att han led af en liten förkylning och
redan gått till sängs då hon for hit."
"Ah bah! Han är hos den vackra Louise, som
jag visade dig i går – den der lilla blondinen, du
vet – för att föra henne på balen; om några timmar
råka vi honom der, det kan jag hålla vad om."
"En nygift man med en så vacker hustru – på
denna bal?"
"Åh, min Gud, hvad du gör dig oskyldig. För det
första ha de ju varit gifta i nitton månader; kallar
du det nygift? Och sedan inbillar du dig väl icke
att han är den enda gifta man vi der få se? Då man
är så ung som S., måste man väl ega rätt att utan
klander roa sig. Men de der gamla krabaterna,
grosshandlar A., major B., baron C. och flere, i hvilkas
genialiska gråskallar idén till denna bal uppstått och
som troligen bli de allra mest uppsluppna och muntra,
de förefalla mig en smula löjliga, det kan jag icke
neka, och om de visste hur man skrattar åt dem ...
Det är verkligen otacksamt. Jag sade just det åt den
lilla Charlotte, som egentligen ingifvit dem idén om
balen, hvilken hon sjelf återigen hämtat från någon
af Sue’s gamla romaner. Hon är verkligen qvick, den
lilla ungen, och narrade mig att skratta på de arma
gubbarnes bekostnad, så att jag var nära att kikna ...
Vet du hvad hon sade bland annat?"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
