- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
65

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Två qvinnor.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sedan somnade hon och har sofvit godt ända tills
hennes nåd kom, då hon rörde på sig litet," sade
flickan sakta.

"Gå du och lägg dig nu ... jag ringer, om hon
skulle bli alltför orolig."

Sköterskan gick och Ebba blef ensam. Hon makade
pallen närmare till vaggan och satte sig derpå,
knäppte samman händerna, och i hennes ögon, som
hvilade på barnet, låg denna ängsliga, uppmärksamma
och djupa ömhet, som blott en mors ögon kunna uttrycka;
tårarne, som svällt och glindrat i de långa
ögonhåren, rullade utför kinden, hon tryckte händerna
hårdt emot bröstet och steg upp, hennes ögon föllo en
sekund på den breda sängen, der likväl blott ett
örngott fanns; hon suckade och vände sig bort.

I detsamma hördes en sakta knackning. Den unga
frun spratt till, hennes kinder blefvo purpurröda och
nästan andlös hviskade hon för sig sjelf:

"Det är han ..." och skyndade med bevingade
och ljudlösa steg genom ett kabinett, som låg utanför
sängkammaren, och öppnade den dörr på hvilken man
knackat.

Men med missräkningens sorgliga ton i sin röst
utropade hon: "ah, är det ni, min tant?" då densamma
gamla frun, hvilken afbrutit hennes försvar för fru T.
för några timmar sedan, inträdde.

"Ja, mitt barn, det är jag," sade den gamla damen,
i det hon stängde dörren efter sig. "Som jag
var säker att finna dig ensam, så ville jag tala med
dig några ord, just nu då vi äro så ostörda."

"Men, min tant ..."

"Oroa dig inte, din man kommer icke hit," sade
tanten med mycken bestämdhet.

Ebba teg och tanten drog henne ned bredvid sig
i soffan i kabinettet. Detta lilla rum med sina doftande
blommor, sina taflor och tusen småsaker var en
förtjusande tillflyktsort för en ung qvinna, och nu,
blott upplyst af det svaga skenet från den öppnade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free