Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Två qvinnor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
aldrig tänkt; skall bringa dig i förderf ... Verlden
inser aldrig att de qvinnor, som förtalet drabbar, ofta
äro de minst brottsliga, det är derför jag vill varna
dig, icke för det verkligt felaktiga, men för skenet deraf.
Jag såg denna afton någonting som gjorde mig mycket
ledsen ... Ellis älskar dig, du måste aflägsna honom;
måtte det blott icke vara för sent ..."
"Men tant, jag håller af Ellis, han är min vän,
min enda vän ... Jag skulle aldrig älska honom så
som jag älskar Ferdinand, men jag vill likväl icke
mista Ellis, det är så ljuft att vara älskad, jag trifs
bättre i det sällskap der jag råkar honom, ty det är
en angenäm känsla att veta, att det ibland alla dessa
kalla främmande menniskor fins en, hvars öga följer
mig med ömhet och intresse, som finner mig vacker,
som fäster vigt vid hvarje af mina ord, bevakar alla
mina rörelser, icke med afundens och tadlets uppmärksamhet,
utan med vänskapens deltagande."
"Ebba, hur kan man vid tjugo år vara så barnslig
... är det möjligt att du icke inser vådan af denna
vänskap, som du kallar det, vådan för ditt rykte och
kanske äfven till slut för ditt hjerta ... hör mig, Ebba,
du får icke mera mottaga honom här, annat än i
större sällskap, icke promenera med honom ensam,
icke mera tillåta honom visa en känsla för dig som
förolämpar dig."
"Ack, tant! det förefaller mig hårdt och orättvist
hvad du begär ... När jag blef Ferdinands hustru
förestälde jag mig att han skulle bli mitt hjertas vän,
min enda förtrogne, skulle dela mina känslor och intryck,
min glädje och min sorg, vara mitt sällskap,
mitt allt, med ett ord ... nåväl! vi hafva nu ingenting
gemensamt, vi bo under samma tak, vi bära samma
namn, det är allt ... jag är för honom ingenting mer
och ingenting mindre än du och hvilken annan af hans
bekanta som helst, utom det att han i mitt sällskap
tillbringar minsta delen af sin tid, jag är ensam, och
mitt hjerta fordrar likväl en vän ... Han förstår mig
icke ens då jag talar härom, han kallar mig romanesk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
