Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lekkamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lifliga intresse och kommer de båda barnen att nyfikna
och rysande lyssna med uppmärksamhet.
"Ja, jag har då aldrig estimerat sjömän," utropade
den ena qvinnan, när läsningen var slut, "de äro så
vildsinta och farliga ... När jag konditionerade på
krogen Amerika hos min moster, så var der väl hundrade
slagsmål, och alltid var det sjömän som var värst."
"Ack, det ar för rysligt," tillade den andra, som
stickade på en grå ullstrumpa och hade en katt i knäet,
"att så der riktigt skära halsen af en menniska ...
Kusch! ... bevara mig!"
"Nå, än att först slå ut ögat på honom, då ..."
"Det var just här uppe på Oxtorgsgatan, och vi
som visste af ingenting."
"Jo, gudbevars, min flicka, som kom dit strax på
morgonen för att köpa dricka, fick höra alltsammans
af fru Pettersson sjelf; men hon visste ingenting om
ögat, och sade att han stuckit honom i bröstet med
en knif; inte syntes det då något blod på golfvet heller."
"Det kan man väl veta att hon inte kunda taga
reda på," afbröt den läsande förtretad; "dom ska väl
veta det allrabäst här i bladet."
"Ja, det förstås," medgaf den andra.
"Och att icke få rätt på honom ... du min Gud,
sådant öde! ... Men si, det kom sig deraf att ingen
polis fanns tillstädes just då. De ha ännu icke fått
fatt på honom ... Ja, ja, det gör mig just godt i alla
fall att den der Lagerstam fick sin lön. Jag spådde
honom det, när han i våras slog mjölkkrukan öfver
mig, för det jag nekade honom längre kredit ... en
sådan der fyllbult och grälmakare ... Gud, hvad man
får slita ondt när man har en liten försäljning."
De tre qvinnornas konversation intresserade icke
längre de båda barnen. Den öfverdrifna berättelsen
de nyss hört, uttalad med käringens skrällande och
obehagliga röst, hade uppskakat deras inbillning; de
sutto helt tysta qvar, ännu sedan qvinnorna aflägsnat
sig och solen försvunnit bakom hustaken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
