Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lekkamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det hade blifvit skymning i gränden, och klockorna,
som förkunnade aftonsångens slut, genljödo genom
luften så hemskt och högtidligt; rasslet af hängbjörkens
grenar, som sopade emot väggen af huset, lät så
hemlighetsfullt i deras öron; de tycktes liksom önska
att gå sin väg, men suto ändå qvar och tryckte sig
blott närmare intill hvarandra.
Man säger i allmänhet, att barndomen är en
lycklig ålder; men jag vet icke om jag kan instämma
deruti; vi vandra då uti en så trång krets, liksom
den, hvilken går i mörkret med ett ljus i handen,
han ser blott de allra närmaste föremålen. Barnets
sorger anses vara så flyktiga, och det är sannt, men
dess glädje är också så färglös och matt. Och om
lidandet kanske kännes mindre bittert för ögonblicket,
så lägger det ofta grunden till ett svårmod och en
sjuklighet i lynnet, som fortfar ännu sedan orsaken
upphört.
Så tycktes åtminstone vara förhållandet med Amalias
lille lekkamrat. Hans bleka ansigte och stora melankoliska
ögon, hans ytterliga magerhet och långa silkeslena
hår gåfvo honom en prägel af drömmeri, svårmod
och lidande, som oemotståndligt rörde den som betraktade
detta barn. Man såg att han var en af dessa
arma varelser, födda i hemlighet utan samhällets
tillåtelse, utan att någonsin ha känt en mors kärleksrika
blickar hvila på sitt ansigte – denna sol, hvarförutan
de små varelserna tyna liksom plantan i
mörkret – och uppfödd hos en af dessa eländiga
qvinnor, som lefva af en industri, hvilken hufvudstadens
laster skapat; jag menar en "barnkär madam",
hvars yrke är att mottaga ambarn och som vanligen
lyckas att genom svält och vanvård döda dem inom
några månader, då hon tillsammans med barnets mor,
som anskaffar svepning och kaffe, gråter öfver dess
"tidiga bortgång" och mottager genast ett annat för
att behandla det på samma sätt.
Det är kändt att knappast åttondedelen af dessa
barn blifva vid lif. Lille Alfred hade emellertid varit
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
