Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - III. Lekkamraterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick in, och efter ett par timmar syntes han åter,
ledande vid handen lilla Amalia och följd af gamla
Lovisa, som med förklädet torkade sig i ögonen.
Just som de skulle stiga i vagnen utropade Amalia hastigt:
"Alfred! Jag vill taga afsked af Alfred; söta
onkel, låt mig gå in till Alfred!"
Den främmande herrn såg frågande på Lovisa,
som upplysande sade: "Det är en liten fattig gosse,
som bor här inne på gården och som ofta fått leka
med Amalia; om herr majorn tillåter, skall jag följa
lilla Amalia in till honom, ty han ligger sjuk."
"Ja, gör det då, men skynda dig, Amalia lilla,"
sade hennes onkel under det han steg upp i vagnen.
Den lilla flickan sprang tillbaka in på gården och
bultade på dörren till det hus, der Alfred bodde.
En qvaf och otreflig luft slog emot henne i
rummet, der den lille gossen låg i en snuskig säng,
ett rof för en häftig feber. Han räckte sin lilla
magra brännheta hand åt Amalia och log emot den
enda varelse, som visat honom ömhet och som han
sjelf älskade.
"Nu reser jag bort, Alfred, med min onkel, och
det vore nog roligt, om jag bara fick taga dig med
mig," sade Amalia, med tårar i ögonen. "Du får så
ledsamt, stackars Alfred, nu här hemma på den
smutsiga gården."
"Ja, nog var det ledsamt att du reser din väg,
Amalia lilla; min moster har sagt, att när jag blir
bra, så skall jag i lära till en kopparslagare, och det
blir kanske roligt," svarade Alfred, liksom för att
tillfredsställa Amalia.
"Adjö, adjö!" ropade den lilla flickan i dörren,
då Lovisa förde bort henne, och kysste på fingret åt
sin lekbror, som hon nu såg för sista gången.
Men Alfred drog det trasiga täcket öfver hufvudet
och gret, när han hörde vagnen rulla bort med Amalia
och hennes onkel.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
