Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Sjutton år och tjugotre år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vet hvar, ty då man kom för att besöka honom, var
han aldrig hemma.
För en fem eller sex år sedan voro hans affärer
mycket derangerade, men nu var hans far död, han
hade ärft en tämligen betydlig förmögenhet, hvaraf
troligen icke mer an hälften återstod honom; men
detta var likväl tillräckligt för att lefva komfortabelt.
Det kunde således icke vara dåliga affärer, som vållade
denna förändring; hvad var det då?
Jag hade för längesedan gjort den erfarenheten,
att det mer eller mindre behagliga lynnet hos nästan
alla mina bekanta berodde ständigt på kassans mer
eller mindre tillfredsställande beskaffenhet, men här
kunde ju icke detta vara fallet.
Ofta kan en omständighet, som i sig sjelf är ganska
obetydlig, väcka vårt intresse endast derför att vi icke
genast inse orsaken dertill, och det var kanske lika
mycket nyfikenhet som deltagande – ty vår vänskap
grundade sig mera på vanan och det dagliga umgänget,
än egentligen på några sympatier – som kom mig att
fundera på anledningen till Föjers dystra lynne.
Den hastiga och omisskänliga förändring jag nyss
sett i hans ansigte vid åsynen af detta fruntimmer,
lät mig nu helt naturligt komma på den tanken: han
är kär.
Föjer hade väl haft tjugo af dessa små äfventyr,
som med högst obetydliga variationer äro hvarandra
lika; men i min tanke kunde han aldrig älska verkligt,
ty han, liksom de flesta af vårt kön, älska och äro
för mycket sysselsatta med sitt eget jag, för att kunna
känna kärlek för någon annan.
Emellertid hade jag kanske bedragit mig; jag
hade kanske orättvist stält honom bland antalet af
dessa färglösa, tanklösa, beskedliga hvardagsmenniskor,
så lyckliga för sig sjelfva, så oförargliga för andra,
men så litet intressanta. Nu tilldelade jag honom i
hast en helt olika roll; min inbillning förledde mig
genast, trots vår gamla bekantskap, att gå till en annan
ytterlighet och att i min arme vän se offret för en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
