Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Sjutton år och tjugotre år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rikaste flicka man kände. Föjer, hvars lefnadssätt
aldrig gått till excesser eller väckt skandal, hade i
allmänhet ett godt rykte om sig. Man kände hans
fars förmögenhet; hans yttre fördelar dessutom gjorde
det ganska troligt att han skulle kunna lyckas vinna
den rika arftagerskan.
Han blef presenterad i huset, och några månader
derefter förtrodde han mig att hvad flickan beträffade
var han åtminstone fullkomligt säker på sin sak.
Vi bodde tillsammans och det var just under det
vi klädde oss till en bal hos kammarrådet, som han
berättade mig sin sannolika framgång och tillade: "Du
får se henne i afton. Hon är en liten snäll flicka,
nyss kommen ur pensionen, hon rodnar i hvart ögonblick
ända ut till örsnibbarne, ser ingenting ut, men
har ibland en viss naivetet, som är rätt täck, och jag
skall kanske komma att hålla rätt mycket af henne."
Jag hade då de mest romantiska ideer om kärlek
och äktenskap och fann Föjers sätt att se saken högst
besynnerligt, och honom sjelf ett beklagansvärdt offer
för sina dåliga affärer, hvilka till hvad pris som helst
borde repareras.
Senare på aftonen, en stund efter det vi kommit
på balen, sade Föjer, i det han vidrörde min arm:
"Se der ser du mina förhoppningars föremål: det är
hon och hennes mor som nu komma in."
Jag vände mig om och såg endast en stor, korpulent
fru om 40 år, utstyrd med möjligaste högsta lyx
af juveler, sammet och plymer, och först då hon
passerat förbi oss, upptäckte jag hennes dotter, som
gick bakom.
Denna väl snörda, stela och något tafatta varelse
gjorde just intet behagligt intryck på mig.
Den ljusa, obestämda, i grågult skiftande färgen
på hennes klädning förhöjde hvarken hennes hy eller
hår, som, tjockt i sig sjelft, nu var öfverlastadt med
hvita törnrosor, hvilka läto hennes hufvud se allt för
stort ut och gaf något simpelt och färglöst åt hela
hennes person. Med ett ord, hon var fullkomligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
