Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. Sjutton år och tjugotre år.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och leende bakom sin bukett troligen fann denna afton
alltför kort.
Det var emellertid skrifvet i ödets bok, att denna
bal icke skulle sluta utan att för henne utmärkas af
ännu en olycka.
Då kottiljongen efter supén var slut och hon
återkom till sin plats, tappade hon sin näsduk och
böjde sig hastigt ned för att upptaga den; hennes
kavaljer gjorde detsamma i samma afsigt, bådas hufvuden
stötte häftigt tillsammans, Augusta reste sig, tog
ett steg baklänges, trampade i sin långa klädning och
föll handlöst ned i en stol som lyckligtvis stod bakom
henne.
Äfven denna lilla scen, så obetydlig då den beskrifs,
hade en så komisk effekt, att äfven jag, som
verkligen rördes af den arma flickans dödliga förlägenhet,
dock hade svårt att undertrycka min skrattlust.
En stund derefter, då nästan alla voro gångna
och Föjer och jag helt ensamme utkommo i tamburen,
sade han leende:
"Nå, hvad säger du om min lilla flamma?"
"Ah, hon ar icke illa ... Men de hvita törnrosorna
i hennes gula hår liknade getingbon, och i fall
detta var hennes debut i societeten, så var den icke
särdeles lycklig," svarade jag skrattande och med
denna tanklöst elaka ton, som man så ofta nyttjar
utan att göra sig samvete deröfver.
"Ja, hon har endast ett par gånger visat sig
förut ... hon förstår inte alls att klä sig; jag fruktar
att hon är en ohjelplig gås, och i sin mors gedigna
smak har hon heller intet lyckligt föredöme; mais quel
parti à prendre, ou se plonger ou se pendre? "deklamerade
Föjer äfven skrattande och i samma ton.
"Att låta sina skor dansa bredvid sig är en konst
som icke tar sig väl ut, och att sedan trampa i
kjolarne och falla öfverända är ännu sämre. Stackars
liten, hon tappade också alldeles hufvudet och var
nära att, till råga på olyckan, börja gråta," fortfor han
ännu småskrattande, under det han tände sin cigarr.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
