- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
127

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Var det hon?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skräp, som uppfylde rummet ofvanför; han kastade
trasor och benknotor om hvartannat med allt större
brådska, och då han allt emellanåt lyfte upp lyktan
för att bättre kunna se, igenkände jag den gamle
juden, hvilken jag för ett par timmar sedan hjelpt
upp ur vattnet.

Hans långa, krokiga näsa, röda ögon, stripiga och
ännu våta hår, med ett och annat fiskfjäll och
potatisskal uti, vedermälen efter det oangenäma bad han
nyss fått, och efter hvilket han icke tycktes ansett
nödigt att snygga sig, tog sig nu i lyktskenet alls icke
fördelaktigare ut och gjorde kontrasten emellan honom
och hans kamrat ännu mera påfallande.

Denne var en lång och kraftfull ung man, till
hälften vänd från trappan, der jag stod, så att endast
den vackra profilen af hans ansigte blef synlig. Ögats
glans, hårets blåaktiga svärta, samt för öfrigt, oaktadt
hans verkliga skönhet, en viss likhet med den lilla,
fula juden, gjorde likväl begges stamförvandtskap tydlig.

Den unge mannen talade länge och ifrigt, utan
att jag brydde mig om att söka förstå hans rotvälska,
sysselsatt som jag var, att iakttaga effekten af de båda
figurernas ställning och utseende, och i synnerhet att
påminna mig hvar jag förut sett detta vackra, bruna
ansigte och denna välbildade och kraftfulla kropp.

Gubben tycktes heller icke höra på honom, utan
mumlade för sig sjelf, under det han fortsatte sitt
sökande.

Ändtligen hördes ett klingande ljud bland trasorna;
någonting lyste till mot ljusskenet och tycktes kasta
ett återsken i gubbens nu glindrande ögon. Det var
en stor bundt af skedar och gafflar af silfver, omknutna
med ett band.

Den unge karlen tycktes emellertid alls icke
intressera sig för gubbens fynd, utan tämligen omildt
ruskande honom i armen för att påkalla hans uppmärksamhet,
fortfor han att häftigt tilltala honom.

"Hvad angår det der mig; sköt dig sjelf, när du
har blifvit så rasande finkänslig att du icke vill göra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0127.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free