- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
129

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Var det hon?

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

igenkände herr Alexander Zimara, som gjorde alla möjliga
konster på fyra osadlade hästar i manegen på Djurgården.

Både konstberidaren och den gamle tjufköparen,
hvars utseende i detta ögonblick för mig fullkomligt
bevisade hans yrke, hade ett så hotande och beslutsamt
utseende, då de troligen båda ansågo sig öfverraskade
under komprometterande omständigheter, att jag med
fullt skäl kunde frukta att åtminstone bli mörbultad
här nere i märkret.

Det var emellertid icke första gången min pojkaktiga
obetänksamhet och lust för äfventyr bragt mig
i en oangenäm ställning.

Jag öfvervägde hastigt min belägenhet och ropade
nu i min ordning med hög rost:

"Är det någon här, så var god och kom hit ...
Jag har haft den oturen att sedan mera än en timme
vara instängd i ett rum här uppe och oaktadt allt
mitt bultande och ropande icke kunnat väcka någons
uppmärksamhet ... Slutligen finner jag en öppen tapetdörr,
tror mig kunna komma ut den vägen och är i
stället nära att bryta halsen af mig, då jag helt hastigt
i mörkret kommer ned genom en lucka här ... Om
herrn nu vill vara så artig och släppa mig ut, eller
säga mig hvar jag kan träffa herr Naphtali, som skall
bo här i huset, så är jag mycket tacksam," fortfor jag
i en halft munter, halft förargad ton, under det herr
Alexander lyste på mig med lyktan, som han tagit
upp från golfvet.

Troligen något lugnad vid åsynen af min person
och afhörandet af förklaringen öfver mitt ofrivilliga
uppträdande, hade juden emellertid rest sig upp och
helt behändigt kastat en hög lumpor öfver det dyrbara
knytet.

"Det vore väl besynnerligt om herrn skulle ropat
och vi icke skulle hafva hört det, innan herrn kunde
hinna komma hit i det här skräphålet," sade Alexander
med misstänksam och hotande ton, under det han lyste

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free