Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Var det hon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mig tillbaka uppför trappan genom det öfra rummet
in i kammaren der jag väntat så länge.
Jag berättade skrattande min långa väntan på
den gamla mamsellen, som lofvade snart återkomma,
den öppna dörren bakom skärmen, och min förhoppning
att slippa ut den vägen, då ljudet af röster nedifrån
kom mig att stiga ned och ropa.
Herr Alexander syntes ändtligen belåten med min
förklaring, helst han troligen var öfvertygad att jag,
äfven om jag lyssnat till hans ord dernere, icke kunnat
förstå dem, och gubbens hemligheter icke särdeles
tycktes bekymra honom.
Dörrarne voro lyckligtvis ännu stängda deruppe
till bevis för min utsago, och först efter några slag af
herr Alexanders kraftiga näfvar återkom den gamla
qvinnan, med mössan på ena örat och förskräckelsen
målad på sitt ansigte.
Hon följdes af juden, som gått ut en annan väg
ur magasinet, och, i det han presenterade sig för mig
som herr Naphtali, kastade de mest vredgade och
förkrossande blickar på den arma qvinnan, hvilken
troligen glömt af mig, ehuru hon med darrande röst
sökte urskulda sig för sin husbonde.
"Herrn hörde ju att jag måste ta emot Rodinskan,
som kom med lumpor, hon hade så fasligt brådtom.
Rodinskan," upprepade hon med tonvigt, men ingenting
tycktes blidka den uppretade juden, som visande på
dörren sade:
"Det ar icke första gången mamsells slöhet och
glömska stält till spektakel, men jag hoppas det skall
vara den sista; gå ut så länge, vi få talas vid sedan.
Adjö med dig, Alexander; dock nej, vänta i sängkammaren,"
fortfor han till konstridaren, som fattade
hatten, hvilken förut fästat min uppmärksamhet, och
följde mamsellen ut genom dörren.
Vi blefvo ensamma och jag framförde nu mitt
ärende, hvilket jag nästan glömt, och dels kanske till
följd af den obetydliga hjelp jag gjorde honom för
några timmar sedan, och ännu mera i afsigt att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
