Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - V. Var det hon?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
att nedtysta snyftningarne; hvarje ord deraf ljuder i
ens öra som ett skrik, en protest emot döden, en bön
till himlen, en bild af vanmakten i den drunknandes
hand, som griper efter halmstrået, eller kanske att just
smärtans höjd bevisar hoppets säkerhet. Med ett ord,
ens eget hjerta har ett sår, som vidröres om man nalkas
dessa ställen, och man undviker dem derför.
Så var icke då förhållandet, och jag roade mig
att gå ifrån den ena grafvården till den andra och
söka påminna mig den lilla smula hebreiska jag lärt,
för att tyda alla dessa Israels barns dygder och förtjenster.
På detta sätt förgick tiden, det började mörkna
och jag ämnade gå min väg, då ett liktåg, bestående
af endast fyra personer, som buro en svart kista
mellan sig, inkom på kyrkogården.
Jag drog mig åt sidan bakom några buskar då de
passerade förbi, och mina blickar föllo genast på några
lindlöf och blommor, som vid nedersta ändan af kistan
stucko fram mellan locket. Det var den gren jag nyss
lagt vid Hildas fötter, jag kunde icke tvifla derpå, det
var henne de buro till grafven i den tysta qvällen,
ehuru det icke fanns något namn på likkistan.
Med ifrig nyfikenhet granskade jag bärarne: de
två första voro judar, som jag aldrig sett, men de
båda andra voro den gamle Naphtali och Alexander
Zimara; jag kunde icke misstaga mig derom, bådas
utseende var alltför utmärkt, jag igenkände dem fullkomligt väl.
De gingo tvärs öfver kyrkogården bort till andra
sidan, der jag nyss sett en uppkastad graf. Jag ville
icke blifva sedd, för att icke ytterligare väcka misstankar
hos dem, och gick derför sakta derifrån; jag
hade dessutom blifvit tillräckligt öfvertygad om sanningen
af mina föreställningar i afseende på Hildas
försvinnande, genom åsynen af dessa båda personer,
som här i skymningen bland de mystiska grafstenarne
gåfvo en hemlig fristad åt denna okända, namnlösa
qvinna, som undkommit verldens dom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
