Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146 DAGDRIFVEBIEK OCH DRÖMMERIER.
stått, bch den af dem, som Isabella utmärkt "såsom
lång och elak", ställde verkligen sina steg rakt emot
de båda förlofvade, hvilka han alls icke tycktes märka,
förrän han stod endast några steg ifrån dem.
Då stannade han plötsligt, vid åsynen af grefve
Thure, betraktade honom med ett eget uttryck af för-
våning, bitterhet och hat, som utbyttes mot en lika
uttrycksfull beundran, då hans ögon föllo på Isabella.
Alla dessa känslor vexlade sa hastigt och voro sa lif-
liga och bestämda i hans ansigte, att man icke kunde
misstaga sig derpå.
Derefter, liksom återkommande till sig sjelf, aftog
han sin grå mössa, närmade sig hastigt och sade bråd-
skande :
"Mitt herrskap, här spränges sten . . . det ar just
nu laddadt, skottet brinner af i ögonblicket, skynda er
undan."
Isabella, mer bestört öfver det sätt, hvarpå detta
sades - öfver kontrasten mellan språket och drägten
hos denne man, som med högburet hufvud och nästan
befallande hållning stod framför henne i den grofva,
osmakliga och förnedrande fångkostymen - an öfver
den fara, för hvilken han varnade, stod orörlig och
gaf först vika för den förnyade ryckningen af Thures
arm, som drog henne med sig.
Emellertid vände hon sig ännu en gång om och
såg, att fången stod qvar och följde dem med ögonen,
men hon såg äfven till sin förskräckelse, att den lilla
hunden, som följt henne och sprungit förut, hunnit
fram till det ställe, der sprängningen skulle ske och
nu under ifrigt skällande gräfde med framtassarne i
jorden, borrade in nosen och brydde sig alls icke om
sin matmors förnyade och ångestfulla rop.
"Bry dig inte om honom, söta Isabella," bad Thure
orolig, "vi måste skynda oss undan ännu ett stycke.. .
stenarne kunna flyga långt ibland."
"Men han blir säkert krossad ... Bajard! Bajard!"
upprepade hon allt ifrigare, full af ångest för sin lilla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
