Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMDEN.
149
kans fötter. I detsamma grep hans stora hand om
hennes arm och lutande sig tätt intill henne, sa nara,
att hans stripiga hår blandades med hennes glänsande
lockar, hviskade han något i hennes öra, som gjorde
hennes kind först brännhet och derpå snöhvit, och då
han i detsamma, träffad af Thures upplyftad e käpp,
släppte hennes arm, föll Isabella afsvimmad till marken.
"Du ökar min skuld till dig. . . men jag svär, att
en dag betala dig," mumlade han och fäste på den
stackars skrämde Thure en blick, som kom håren att
resa sig på dennes hufvud. Löjtnant Albrekt, mera
modig, ville fasthålla den djerfve fången, men en kraf-
tig stöt kastade honom flera alnar ifrån stället, och
med några hastiga och djerfva språng var brottslingen
försvunnen bakom buskarne.
Alltsammans hade skett sa hastigt och oförberedt,
att alla stodo förstummade ett ögonblick. I det nästa
kallade den förskräckta friherrinnans rop om hjelp
bevakningen till stället, men fången var borta och man
kunde endast trösta .de båda uppretade herrarne med
löfte att straffa honom.
"Det ar n:o 51, Otto Sköld, den karnaljen, som
man aldrig kan få någon bugt på... han ar ständigt
vild och oregerlig. . . men jag skall anmäla honom,
och han ’skall få en soppa kokad åt sig," försäkrade
den artige och valvillige korporalen for vakten, under
det han hjelpte Svensson att stöta båten ifrån land.
Isabella kom snart till sans igen, men alla fri-
herrinnans frågor om hvad den gemena menniskan sagt
henne, framkallade endast en rodnad på hennes kind
och den försäkran att hon ingenting mindes.
"Men, min Gud, kan du icke påminna dig något
. . . det skulle vara intressant att veta, tycker jag,"
upprepade friherrinnan och svepte schalen omsorgs-
fullare omkring sin bleka dotter.
"Nej, mamma! Han var utan tvifvel vansinnig
och jag vill söka att glömma hela detta obehagliga
äfventyr på min nittonde födelsedag," svarade Isabella
sakta och lutade sitt ansigte i händerna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
