Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
.1
152 DAGDRIFVERIET, OCH DRÖMMERIER.
rundt omkring hvars väggar äro uppstaplade högar af a
’’;%
trasor, som sprida en vedervärdig stank, jernskräp af ^
alla slag, samt murkna och färska ben och knotor.
Midt i taket hänger en gammal våg, svart af ålder
och smuts, hvilken nu ar nedtyngd af de båda lef-
vande varelser, som dväljas härinne, ifrån bittida på
morgonen till sena qvällen.
Den ena af dessa varelser ar en gammal brungrå
hund, hvars tofviga och långa ull ser maläten och
otreflig ut; man urskiljer knappt hvarken ögon eller
öron, och hela hunden, som han ligger der hopkrupen,
liknar fullkomligt en af trashögarne i miniatyr. Den
andra varelsen ar en gammal käring, om hvilken man
kunde säga alldeles detsamma, ty hennes klädning,
schal, hatt och ansigte hafva samma smutsbruna och
obestämda färg.
Båda två skulle man nästan vid första påseendet
kunna tro endast vara en fantastisk formation af lum-
por, sa orörliga och enfärgade voro de.
På den andra vågen, som sväfvade i luften, just
lagom högt för att tjena till bord, stod lyktan och
lyste med sitt röda, och obestämda sken på de smutsiga
bladen af en nästan permlös bok, som gumman höll
mellan sina magra och bruna fingrar.
Hennes blå och tunna läppar rörde sig, hon läste
mumlande, lutande det skrumpna ansigtet nära boken,
för att kunna se, och tycktes vara djupt försjunken i
innehållet deraf.
Sjuslagen ifrån tornet väckte henne ändtligen ur
sitt dvallika tillstånd, hon såg upp, trädde in fingrarne
i lyktan och nöp af den långa ljusdanken, snöt sig
sedan helt ogeneradt med samma fingrar, hvilka lem-
nade qvar på hennes tunna näsa en icke otydlig skugg-
ning, och räknande klockslagen, mumlade hon under
det hon gned de frusna och stela händerna for att
’"* i ! ^"^ o
II l uppvärma dem något.
"Jaså, sju. . .ja, nu kommer då ingen i qväll...
det ar just inte mycket med handeln vintertiden .. .
om sommaren kan dom gräfva bättre i sophögarne. ..
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
