Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ff
^
154
DAGDBIFVEBIEK OCH DBOMMEBIEB.
bleka och skäggiga ansigte som väckte hennes misstro,
det var egentligen Kurres ohöfliga och alldeles ovanliga
beteende, som skrämde hans matmor.
"Hor ni icke.. . har ni blifvit döf? Locka den
satans hunden till er, annars sticker jag ihjäl honom . . .
han skäller ju sa att han väcker alla menniskors upp-
märksamhet, " upprepade den inträdande med befallande
ton, sedan han stängt dörren efter sig, och liksom till
bekräftelse på sin hotelse höll han en knif, som blänkte
mot ljusskenet, i ena handen under det han med den
andra sökte hålla den uppretade hunden ifrån sig.
"Jesses, hvem ar ni ?... hvad vill ni med knif-
ven?... jag ropar på hjelp," skrek den förskräckta
gumman ifrigt och reste sig upp.
"Jag tror ni ar lika galen som er hund.. . vill
ni tiga," utropade mannen häftigt, slungade med en
kraftig spark hunden åt sidan, fattade gumman i armen
och lade sin breda hand öfver hennes mun.
"Har ett ar då sa kunnat förändra mig att min
egen mor ropar på hjelp när jag visar mig. . . känner
ni mig inte... säg? fortfor han och vände sitt ansigte
emot ljuset, som endast matt och oredigt upplyste
honom.
"Carl Otto! ... ar det du?... ar det möjligt!"
utropade gumman och drog djupt efter andan. "Hur
har du kommit hit?. .. det var ju. .."
"Sex ar, ja ... men det blef bra långt att vänta,"
sade sonen och skrattade torrt, "gå nu och stäng dör-
ren der borta och kom med mig in, jag har något att
tala jned er om."
Gumman reste sig tyst, gick bort och skot för de
gamla rostiga riglarné, tog sedan boken och stickstrum-
pan i sitt förkläde, fattade lyktan med andra handen
och gick förut åt motsatta sidan af boden.
"Akta dig för vigterna der i mörkret. . . och för
benhögen sedan . . . vänta, sa skall jag dppna dörren."
"Hor mo. först, ber smedsenkan qvar hoe er äaanu?
... då kan jag inte gå in, hon känner igen mig," sade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
