- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
165

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

HÄMDEN.

165

Denna näsduk var fuktig af tårar; ett leende af
tillfredsställelse och triumf drog öfver hans ansigte,
han strök sina mustascher med välbehag och lekte
tankspridd och vårdslöst med den tunna parfymerade
trofeen.

*


"Hur ar det, min hasta Thure? Jag tycker du
haltar mera i qväll... Jag ar rädd att åkningen icke
bekommit dig val," sade friherrinnan i moderlig ton,
under det hon placerade sig i soffan, "och er, herr
baron, måste jag banna; klockan ar nu nio, och ni
hade icke lof att dröja ute med vår patient sa länge
i qvällskylan," fortfor hon, vänd till gästen.
’.Åh nej, banna honom icke, han rår alls icke
derför .. . vädret ar sa vackert, och jag fann det sa skönt
att åka i skogen/*’ afbröt Thure välvilligt.
"Nu låter ni förleda er af er artighet att för-
närma er sanningskärlek, och samlar med detsamma
glödande kol på mitt hufvud," sade baronen leende.
"Ja, kunde jag icke vara säker derom/’ återtog
friherrinnan, hotande med fingret, "ni ar alltför litet
rädd om er egen helsa, baron Otto, för att kunna
vårda andras."
"Jag? Min friherrinna, hur kan ni säga det?
Jag ar, på min ära, för mycket egoist, för att icke
också skota min helsa."
"Ah, man har sina spioner, och får då veta ett
och annat," fortfor friherrinnan skämtande.
"Jag tillstår, att det vore bra intressant att få
höra hvad dessa spioner tro sig veta," sade baron Otto
i samma ton.
"Ahjo, man vet till exempel, att baron för sin
ohejdade och - tillåt mig säga - oförståndiga jagt-
lust, ganska ofta tillbringar hela nätterna i skogen i
en gammal förfallen lada, som saknar nästan både
väggar och tak .. . sådant ar bra orätt denna tiden,
da dimman om nätterna ar sa kall och farlig."
Det såg ut som baron Ottos kind hade blifvit en
smula blek vid dessa ord, sagda i den mest vänliga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0165.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free