Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
166 DAGKDBIF VESTER OCH DRÖMMERtER .
och skämtsamma ton, men kanske var det det matta,
blåaktiga lampskenet som förorsakade denna Tilia.
"Ser ni att jag har rätt... ni finner er ertappad,"
fortfor friherrinnan skrattande, då baronen dröjde ett
ögonblick att svara.
"Ja, jag erkänner det verkligen . .. men också ar
här i detta förtjusande Kor ria nd en jagtmark, som man
får leta efter," återtog han i gläd tig ton, "eller hvad
säger grefven r"
"Jag, arma satan, som varit invalid nästan allt
se’n jag kom hit. . .hvad skall jag veta derom?" sade
grefve Thure och blickade upp ur tidningen, hvari
han läste.
"Ja, min Gud, hvad det var för en olycklig hän-
delse ... ar du säker på att det var en Jjarl, som skrämde
hästen då vagnen stjelpte?"
"Lika säker derpå, som jag ar säker på att denne
karl skulle mördat, eller åtminstone mörbultat mig,
om ödet icke i detsamma sändt baron här till min
räddning... en fredlig bonde ligger icke gömd på detta
sätt, och försvinner icke just då han föranledt en olycka,
och hans hjelp behöfdes. . . ännu mer, jag ar fullt
öfvertygad, att det var en af det tjufband, som sa
länge grasserat häromkring med en djerfhet och en
lokalkännedom, som ar förvånande."
"Ja, i sanning, vi stå alla i en förbindelse, som
aldrig kan afbördas, till er, herr baron" . .. friherrinnan
räckte baron Otto sin hand med en gratiös hjertlighet.
"Och denna förbindelse ökar baron för hvarje dag,
han stannar här och med sitt sällskap gör vår enslig-
het angenäm," tillade grefve Thure artigt.
"Min Gud, hvad skall jag svara på allt detta?
Ni öfverhopar mig med en godhet, som jag ar alldeles
oförtjent af... jag reste för mitt nöje, jag hade intet
egentligt mål, ödet tillåter mig att med min blotta
ankomst skrämma en stråtröfvare på flykten . . . Olyck-
ligtvis kunde jag likväl icke förekomma, att er häst
blifvit rädd, vagnen stjelpt omkull och ni, herr grefve,
vrickade er fot... det var naturligt, att jag förde er
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
