Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HÄMDEN.
167
hem .. . och en angenäm surpris ... en oväntad lycka
for mig, stackars främling, att finna detta hem sa an-
genämt - här bugade baronen sig artigt för friherr-
innan - att jag ännu icke, oaktadt ganska vigtiga
affärer, kunnat slita mig härifrån. Emellertid måste
äfven nöjet sluta. . . Jag har alltför länge låtit hänföra
mig deraf.. . och senast i nästa vecka måste jag med
saknad och tacksamhet lemna det vackra Norrland."
"Då hoppas jag likväl, att vi göra er sällskap,
herr baron . .. eller hur, Thure? Jag tycker det skall
bli rätt skönt att få gå i vinterqvarter i Stockholm
igen," sade friherrinnan vänd till sin måg.
"Jag ar en alltför artig äkta man, att icke i detta
fall rätta mig efter min hustrus önskan," svarade
Thure skrattande.
"Då få vi nog dröja ... jag begriper icke Isabellas
kärlek för landet i ar... hon som förr aldrig trifdes
der," sade friherrinnan litet knotande och sträckte sig
efter patiencekorten, som hon började utlägga på bordet.
"Min Gud, hvad Isabella dröjer länge i sina rum
i afton . . . tycker inte mamma det.. . hör, Svensson,
hvad ar klockan ?... f å vi inte té snart ?" sade Thure
otåligt, vänd till betjenten, som sysslade vid ett bord
bort i rummet."
"Mamsell väntar endast på grefvinnan för att
servera det," .svarade Svensson bugande.
"Nå, vet du om grefvinnan kommer snart?"
"Jungfru Charlotte sade, att grefvinnan skulle
komma i ögonblicket."
Den beskedlige Svensson hade också knapt utsagt
sista ordet, innan dörren öppnades och Isabella kom
in, eller, för att nyttja ett mycket utslitet men likväl
uttrycksfullt ord, sväfvade in; ty hon var sa skön, att
man väl kunnat tro sig se en fe, som af en nyck
sänkt sig ned bland de dödliga.
Hennes strålande ögon, leende läppar och genom-
skinliga hy, hennes klädsel sa retande och dock sa
blygsam, hennes gång, hennes sätt, allt visade att
karlekens allmakt gjutit lif i denna sa vackra bild; i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
