- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
168

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

168

DAGDBIFVEBIER OCH DRÖMMERIEB.

%’

TH i........,

lijIM

ii’.:i:

"ii i

.:1!

allt, i hvarje ord, hvarje blick låg denna outsägliga
förtrollning, som en älskande qvinna omedvetet sprider
omkring sig och sjelf ar underkastad.

Grefve Thure, ännu lika förtjust i sin hustru
som i sin fästmö, gick emot henne, kysste hennes
hand och sade henne några platta och välmenande
artigheter.

Baronen bugade sig vårdslöst och förtroligt som
en hvardagsgäst, och Isabella gick att sätta sig bredvid
sin man i soffan.

"Du har dröjt sa länge i dina rum, min engel. . .
baron och jag ha varit hemma en hel timme, tror
jag," sade Thure och lutade sig ned mot sin hustrus
små händer, med denna förtroliga hjertlighet, som blott
ar en äkta man tillåten.

"Ja, det ar sannt. . . och likväl vill jag slå vad,
att grefvinnan funnit sin mans frånvaro mer an ledsam
.. . här ar en liten rymmare, som jag uppfångat, och
som skvallrat om utgjutna tårar," sade baronen skrat-
tande och kastade mellan sina båda händer den hop-
rullade näsduken, som han under hela tiden setat och
lekt med.

Isabella, hvars ansigte redan förut fått en högre
färg, vid åsynen af sin näsduk i baronens händer,
blef nu purpurröd, en hastig blick af på en gång
vrede och bönfallande kärlek blixtrade från hennes
halfsänkta ögon och bevisade, att hans kalla och sko-’
ningslqsa skämt träffat hennes hjerta.

"Ar det möjligt att du gråtit - af ledsnad efter mig,
Isabella, min engel?" frågade grefve Thure, rörd och
smickrad, "ja,, har jag inte rätt, då jag ofta sade den
spefågeln Albrekt, att Isabella älskade mig mycket mer,
an hon ville visa?"

"Det ar märkvärdigt, hvad tiden förefaller lång
på landet"’ sade friherrinnan med en missbelåten ton
och samlade åter ihop korten.

Isabella gick bort till pianot, och de båda herrarne
fördjupade sig i en hög af tidningar, som låg på bor-

h!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0168.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free