Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HAMDEN.
169
det. En stund derefter anmälde Svensson, att supén
var serverad. Grefve Thure ansågs som konvalescent
och borde lägga sig tidigt, och strax efter maten
aflägsnade han sig.
Baronen tillbjöd sin arm såsom stöd och följde
honom till hans rum. De båda damerna voro ensamma.
En stund sutto båda tysta. Isabellas fingrar rörde
sakta och drömmande tangenterna på pianot; de toner
hon framlockade, uppenbarade hennes känslors för-
virring och oreda. Fåfängt bemödade hon sig att
ordna och beherrska dem. Ack! Isabella älskade sedan
en månad, för första gången, och med den häftiga,
despotiska och passionerade kärlek, som ständigt håller
sitt offer liksom i ett rus. Det var ej mera tid att
kämpa emot denna känsla, som liksom en våldsam
ström döfvade och ryckte henne med sig, det var endast
det instinktlika medvetandet om det brottsliga deri, som
kom henne att lamt och ögonblickligen söka hejda sig.
Och denne främling, som hon tillbad utan att
känna, som sa grymt utöfvade sin makt, som ständigt
höll hennes själ fängslad, antingen hans sarkastiska
skämt förödmjukade, eller hans ömma, eldiga och hän-
förande ord gjorde henne lycklig, han upptände hennes
vrede, han sårade hennes stolthet hvarje dag; hon
grät, hon afskydde, hon hatade honom . . . och en blick,
en suck, en passionerad förklaring, och Isabella var,
åter hans slafvinna som förut. Aldrig har en qvinna
älskat mera besinningslöst, och aldrig har hon blifvit
hårdare straffad.
"Baronen reser i nästa vecka," sade friherrinnan
helt tvärt, när Isabella några ögonblick upphörde att spela.
Hennes dotter spratt till. . . dessa enkla ord sam-
manpressade hennes hjerta, det var öfver innehållet
af dem hon Hela tiden grubblat. . . hennes mor tycktes
endast helt högt öfversatta hennes egna tankar.
"Och sanningen att saga," fortfor friherrinnan,
då hon icke fick något svar, "ar jäg rätt glad deråt;
denna menniska oroar mig på ett oförklarligt sätt. . .
det ligger något tryckande i den atmosfer, som omger
Claude Gerard. f 8
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
