Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Hämden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gudinna ar mäktig, hon åtog sig fångens hämd ... det
ar icke baron Otto, som mottagit den sköna Isabellas
kyssar, det ar fästningsfången, tjufven, den förrymde,
efterlyste, fruktade, afskydde numro femtifyra, Otto
Sköld. Ah! hin onde sjelf skulle icke ha lyckats
bättre ... Och för att komplettera historien bor ni
veta, att denne föraktade ar er egen svåger, min
vackra grefvinna. Er man, denne lumpne stackare, i
hvars ådror säkert finnes mjölk i stallet for blod, ar
min bror . . . min faders yngre laglige son . .. han som
tagit mitt namn och min förmögenhet. . .åh^ det ar
ju en alltför vanlig historia, för att behöfva någon
förklaring; i detta ögonblick hafva två af mina kamrater
brutit sig in i hans kabinett. .. det ar jag som gifvit
dem anvisning på hvad de der skulle finna. .. det har
lyckats, de vänta blott på mig .. . men tyst, jag hör
buller . . . man kommer hit. . . Farväl, min grefvinna,
farväl!"
Men Isabella hörde honom ej, hon hade stirrat
på honom som en vansinnig, tills hon helt och hållet
förlorat sansningen.
Otto närmade sig intill henne och mumlade under
det han betraktade hennes bleka ansigte:
"Ah! om jag sa hade hämnats på dem alla.. .
men, hvad ar det som rörs i min själ?. ..Hvilket ar
jag mest i denna stund, djefvul eller menniska?"
Buller och hastiga steg hördes utanför, man ro-
pade Isabellas namn, hela huset var i rörelse, nu först
vid tjufvarnes flykt hade man vaknat.
Snabb som blixten lyfte Otto hakarne af fönstret,
men, liksom drifven af en oemotståndlig makt, kastade
han ännu en blick på Isabella, tog ett steg tillbaka,
böjde sig ned och förde kanten af hennes klädning
till sina läppar.
I nästa ögonblick var han försvunnen. En gäll
hvissling och straxt derefter hof slagen af en häst var
allt, som afbröt tystnaden utanför. Höstnatten insvepte
i sitt skyddande mörker både häst och ryttare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
