Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mera hade något skäl att hänga upp sig om nätterna
under nymånen, och många af grannskapets gamla och
unga skvallersystrar påstodo också, att han verkligen
försvunnit, men huru det än var, så återfick icke den
nye egaren det goda hull och den skinande färg han
egt vid sin ditkomst.
Tvärtom, han blef allt mera melankolisk och gråblek,
och hvad ännu mera var, den gamla katten
tycktes icke finna mera trefnad än hans husbonde;
hans ögon började rinna, hans hår föll i tappar, och
snart täflade de båda gamla vännerna med hvarandra
i ruggighet och vantrefnad.
Emellertid, om den stackars exhökaren och hans
katt, genom sin sorgliga belägenhet vitsordade det
gamla husets vanrykte, så fanns likväl ännu en invånare,
som tycktes gifva dementi deråt.
På södra gafveln var ett litet vindsrum, som den
rike hökaren välvilligt upplåtit åt sin brorson för den
nedsatta hyran af femtio riksdaler riksmynt, ett rum,
som efter herr Kuttings mening var värdt dubbelt,
enär det hade tapeter på nästan hela den ena väggen,
icke saknade mer än ungefär hälften af golftiljorna
och till på köpet hade en kakelugn, ehuru den icke
kunde eldas, samt en skrubb i väggen, hvilken kunde
användas som garderob.
Det var dessutom så mycket mera ädelmodigt af
herr Kutting, att låta brorsonen bo der, som denne
var en "eländig stackare", en komplett odåga, som
gäckat alla sin farbrors både stränga och milda bemödanden
att bilda honom till en duglig hökare.
Den unge herr Jakob Lind hade kommit upp
ifrån landsorten, för att, då fattigdomen och fadrens
död afbröto hans studier, stå i sin farbrors bod, och
detta under de mest lyckliga auspicier, som någon ung
man någonsin kunde begära, nämligen att i en framtid
blifva sin rike farbrors kompanjon och arfvinge.
Men hvem kan mäta ungdomens oförstånd och
otacksamhet? Efter en pröfvotid, som farbroderns
tålamod och välvilja utsträckte till ett helt år, befanns
den stackars Jakob rent af oduglig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
