Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det var på våren en söndagsmorgon, just då
klockorna i Johannis klockstapel ringde till gudstjenst,
som den stackars exhökaren klef ut på sin förstuguqvist
och kände sig mera nedslagen och betryckt än vanligt.
Solen masade så varmt på silltunnorna utmed
väggen, och den skarpa, välbekanta ånga, som de
spredo omkring sig, tycktes liksom upplifva hans sinne
en smula. Han insöp med en vemodig förnöjelse den
minnesrika doften, slöt ögonen och sjönk ned, med
händerna hopknäppta öfver magen, på sätet bredvid dörren,
drömmande om talgljus och såpfjerdingar, ostar af alla
färger, lax i tunnor och den delikataste anjovis i kaggar.
Hela den hänförande taflan af hans lilla mörka
bod på Holländargatan, genomdränkt af en evig saltfukt,
som hvarken sol eller luft förmådde torka, stod
i ett nu för hans inbillning.
Han var åter i sin ungdoms blomma, bakom sin
disk, ett mål för pigornas smickrande skämt och hulda
småleenden och kastande omkring sig dessa mustiga
qvickheter och ordlekar, som under mera än femtio
års tid gjort honom så gouterad af alla hans kunder,
hvilkas bifall fylde hans hjerta med fåfängans triumf,
på samma gång den flottiga penninglådan under disken
fyldes med klibbiga kopparslantar och smutsiga sedlar.
"Jag måste dit tillbaka! ... Jag kan icke lefva
utan min bod och min verksamhet," utropade herr
Kutting med ens och sprang upp så hastigt, att den
gamle katten, som hoppat upp i hans knä, för att dela hans
minnen, med ett jämmerskri föll handlöst ned på trappan.
Sanningen hade som en blixt träffat den svårmodige
hökaren; saknaden af hans förra lif och omgifning
var den verkliga orsaken till hans aftyning
och ledsnad.
"Jag var en narr, som kunde tro att en menniska
kan lefva nöjd utan att uppfylla sin bestämmelse ...
men det var den lufvern Geschvinder, som öfvertalade
mig att lemna affärerna och sitta sysslolös här i mina
bästa år ... Nej, det är slut ... Jag kan icke lefva på
detta sätt ... Jag vill hafva en hökarbod att stå uti,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
