- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
183

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

så länge jag lefver," fortfor herr Kutting allt mer och
mer entusiastiskt, sköt upp sin gamla mössa öfver
pannan, trädde händerna häftigt i rockfickorna och
vände om in i huset med raska och trotsiga steg.

Den slutsats, hvartill herr Kutting kommit, att
menniskan för att vara nöjd måste följa sina naturliga
anlag, är ett axiom, som hela verlden erkänner, men
som likväl rätt ofta förbises på bekostnad af både
glädje och gagn.

"Stina Lotta!" ropade herr Kutting med en röst,
som sinnesrörelsen gjorde mera rosslig och bullersam
än vanligt. "Hvar håller du hus?"

"Stina Lotta!" fortfor han, öppnande dörren till
höger i förstugan och tittade in med en viss försigtighet
i ett litet kök, der en stor och bastant qvinna
om femtio år stod framför spiseln, kringhvärfd af
ångorna från kaffe och biffstek.

"Hvad står på? ... Hvarför skriker patron sitt
eviga Stina Lotta, som jag sagt, att jag aldrig "extimerar"
mig att svara på, när jag heter Lotten," svarade
hushållerskan förargad och svängde med eldtången
på ett ratt afskräckande sätt.

"Lotten lilla, menar jag, det förstås, sätt fram
frukosten åt mig genast! Jag måste ut!" återtog
patron med inställsam röst.

"Hvart skall patronen taga vägen på söndagsmorgonen?"

"Jag skall gå till Geschvinder, jag vill tala med honom genast."

"Jaså; han håller väl icke på att slå vantarne i
bordet heller ... eller hvad är på färde?" frågade
jungfru Lotten blidkad, under det hon lade locket
öfver en karott och med tillhjelp af förklädet fattade
tag i de heta kanterna deraf, för att följa sin husbonde
in i den lilla matsalen.

"Nej, bevars, men jag vill råka honom innan han går ut."

"Nå, då är det minsann bäst att skynda sig, ty
Geschvinder är väl icke den, som på en söndag dröjer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free