Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
länge hemma," sade hushållerskan försmädligt, medan
hon hastigt kastade en skrynklig duk öfver det lilla
brunmålade bordet vid fönstret och hemtade ifrån en
rankig skänk diverse spräckta och brunbrända koppar
och tallrikar för frukosten.
"Men, Gudbevars, hvad går åt patron? Han är
ju alldeles hvitgrå om näsan och vänder ögonen ut
och in!" utropade hon häpen och skyndade i detsamma
förskräckt fram till soffan, der herr Kutting sjunkit
ned, fattad af en häftig svindel.
"Bevare mig väl, jag tror han dör," fortfor hon
ängsligt och hälde en hel karaffin ättika i sin
husbondes röda söndagsperuk, med den lyckliga verkan,
att han om några minuter reste upp det nedsjunkna
hufvudet och pustade efter luft.
"Hur är det? Hur mår patron? Ack, ack, hvad
han skrämde mig ... huru står det nu till?" frågade
hon deltagande, och torkade sig i ögonen med det
sotiga förklädet.
"Åh, nu är det öfver, men blodet steg mig åt
hufvudet ... jag blef för häftigt upprörd der ute
bredvid silltunnorna."
"Hvad var det då? ... Såg patron något hemskt
på morgonen i blanka solskenet? Det kan jag väl
aldrig tro!" återtog hushållerskan förundrad.
"Ja, ja, jag är icke mera ung ... jag känner det
... jag skulle icke kunna sköta mig som förr i boden,"
mumlade herr Kutting för sig sjelf, utan att ge akt
på Lottas frågor och utrop.
"Det är bäst, att allt får bli som det är ...
Geschvinder får behålla boden," tillade han suckande,
steg långsamt upp och gick med stapplande steg fram
till bordet.
"Se der kommer just Geschvinder, som patron
ville råka. Nå, det var ju lyckligt," återtog
hushållerskan hastigt och tittade ut genom fönstret.
"Det gör detsamma ... jag vill honom ingenting,"
sade herr Kutting modfäld och satte sig ned igen med
bedröfvad min.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
