Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Au revoir, som tysken säger, nu qvistar jag upp till
målaren i vindsgluggen."
Den elegante hökaren flög ut genom dörren, och
patron Kutting strök sig fundersamt om hakan.
"Han har hållit sig uppe i två år, hans ställning
tycks vara bra nog ... men i alla fall skall jag vara
försigtig ... jag vill icke förlora en skilling på honom ...
icke en skilling ..."
"Jag tycker patron kan dricka sitt kaffe i rappet,
medan Geschvinder är deruppe, för jag har icke kokt
så mycket att det räcker åt den der ohyfsade snålvargen
också," sade jungfru Lotta, som i detsamma
kom in med en liten snedbent kaffepanna och satte
ned den på bordet.
"Just det, Lotta lilla, jag ämnade just ropa på dig
... slå i åt mig," sade gubben belåten och drog ifrigt
sin stol närmare bordet.
-
Det lilla vindsrum, dit herr Geschvinder med bullrande
fart stälde sina steg, var det sämsta och bristfälligaste
i hela det bristfälliga och ruckliga huset, och
likväl ingaf dess anblick, åtminstone i detta ögonblick,
då vårsolen upplyste det med sina varma strålar, en
viss känsla af trefnad och välbehag, som var helt och
hållet motsatsen till det intryck man rönte af den
egentliga våningen der nere, der icke endast de grofva
och orena golfven, de flottiga tapeterna, de nedrökta
taken och spräckta rutorna väckte obehag, utan äfven
de ovårdade möblerna och den fullkomliga bristen på
ordning och smak vittnade om invånarnes låga vanor
och bildningsgrad.
Ehuru golftiljorna i vindskammaren lågo lösa,
väggarna voro öfverklistrade med tidningspapper och
möblerna utgjordes af ett simpelt omåladt bord, en enda
trästol, en kista och en säng i det allra tarfligaste
skick, så var likväl alltsammans rent och snyggt, och
de blommande pelargonierna i fönstret och den lilla
buren med grönsiskan der bredvid gåfvo det dåliga
rummet ett trefligt utseende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
