Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSVUNNE HOKAEEN.
197
uthärdar icke längre, jag vill vara i fred på min egen
o-ård . . ." pustade herr Kutting, stötande häftigt med
käppen emot trappan.
"Se sa, patron, lugna sig nu!... Patrons gröt ar
färdig, och klockan ar half åtta," sade Lotta helt lugnt,
som hvarje dag hört samma klagan och samma befallning.
"Gör som jag säger, Stina Lotta, eller packa dig
sjelf din vag för alltid!"
"Herre Gud, patron vet ju, att de välsignade
ungarne äro som en flock sparfvar. Om man jagar
bort dem hundrade gånger, sp, komma de lika ofta till-
baka. Patron kan väl tåla att se dem, de göra ju
intet ondt!"
"Göra de intet ondt, när de bryta sönder mitt
dyra rödfärgade staket, sparka upp dammet på gatan,
sa att jag får hosta och kan qväf vas, göra otäcka
miner åt mig och stoja och knuffas, enkom för att
förorätta och ofreda mig?" fortfor patron, under det
han följde Lotta in i den lilla skumma salen, der
flugorna surrade som i en bikupa och svärmade om-
kring hans tarfliga supé, framsatt på det bruna bordet,
utan duk eller serviet, ty tvätten var alltför dyr, och
duktyget slets ut onödigtvis.
"Jag tyckte det var en half kotlett £var sedan
middagen," sade patron, under det han satte sig ned
vid det otrefliga bordet och granskade den lilla skålen
med mjölgröt, som tillika med en tallrik dålig mjölk
utgjorde hela anrättningen.
"Nej, det var blott en munsbit, och den fick katten."
"Ja, sa går det. . . Om man har en smula, sa ar
det alltid någon, som tar vid det. . . Jag undrar just,
hur mycket du drar for den snyltgästen Jakob . .."
"Kors, sa patron kan saga.. . Det finns minsann
knapt sa mycket, att jag sjelf kan bli mätt; mycket
mindre skulle jag nu för tiden hafva något åt Jakob,
stackare ..."
"Ja, se att du nekar, det förstås . . . Men jag var
just uppe pä hans rum i dag, och jag kände med viss-
het, att der luktade lök."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
