Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEN FÖRSVUNNE HÖKABEN.
201
Klockan slog 7, då han kom ned till hamnen
och blandade sig i hvimlet af dagdrifvare, bärare och
vagnar, som på den varma söndagsqvällen stodo vän-
tande för att samla sig vid landgången till hvarje
ankommande ångbåt.
Det hade just nyss en båt lagt till, och Jakobs
blickar irrade likgiltigt öfver dem, som trängdes på
landgången, då hans uppmärksamhet föstes vid en ung
flicka, som med ängslig och villrådig uppsyn sökte för-
svara sin lilla nattsäck emot tvenne efterhängsna hamn-
busar, under det hon tryckte intill sig en liten lång-
hårig hund, som, delande sin egarinnas oro, arg och
förskräckt på samma gång, visade tänderna åt de en-
trägna bärarne.
Hon var sa ung, sa vacker och sa ensam och
tycktes sa generad och brydd i folkträngseln, att den
blyge Jakob kände sig jemförelsevis helt modig och
hastigt gick rakt fram till henne. Han lyfte på mös-
san och frågade, om han icke kunde vara henne till
tjenst på något sätt, efter,hon tycktes vara ensam och
obekant i Stockholm.
Den unga damen betraktade honom ett ögonblick,
och ehuru hans tarfliga drägt icke särdeles utmärkte
honom framför de kringstående härarnes, tycktes hon
likväl genast inse, att han icke tillhörde deras klass.
Hon rodnade litet och sade tvekande:
"Jag ar verkligen alldeles ensam... Jag ämnar
mig till en moster, som ar bosatt här . . . Jag trodde
hon skulle skickat någon att mottaga mig, men . . ."
"Vet ni hvar hon bor, sa kunde jag få nöjet att
följa er dit kanske?..."
"Ja, hon bor vid Sibyllegatan ...’"
"Åh, det ar ju alldeles i samma trakt som jag
sjelf bor . .. Får jag icke bära er nattsäck?"
Den unga flickan krusade litet af artighet, men
som hon icke vågade släppa hunden, hvilken hon
påtagligen ansåg for en långt större skatt an nattsäc-
ken, och verkligen hade svårt att sköta båda delarne,
sa lemnade hon slutligen, sina obetydliga reseffekter åt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
