Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
202
DAGDKIEVEKIEH OCH DKOMMERIER.
den tjenstaktige Jakob, och några minuter derefter van-
drade de unga bredvid hvarandra, helt belåtna, som
det tycktes, med den slump, som -fort dem tillsammans.
Jakob hade nu godt tillfälle att granska sin skydds-
ling^ toilett, som i elegans icke tycktes mycket öfver-
träffa hans egen; och då han såg hennes lilla fula
hatt, den urblekta kappan och den visserligen snygga,
men temligen tarfliga klädningen, sa tröstade han sig
öfver missödet att sjelf vara klädd i mössa, alla andra
brister att förtiga.
Ungdomen, den oerfarna - och oskyldiga åtminstone,
ar vanligen öppen hjertig, och innan de hunnit halfva
vägen till den aflägsna Sibyllegatan, visste Jakob redan,
att hans nya bekantskap hette Thea Letth, och hörde
med odeladt intresse på den gamla historien om för-
lusten af en far, förstörda affärer, sorg och fattigdom.
Allt detta var hans egen historia, och den unga
flickan tillade, att då hon fåfängt sökt en plats som
guvernant, hvartill hennes uppfostran gjorde henne
duglig, hon nu med tacksamhet antagit en mosters till-
bud att vistas hos henne.
Denna mosters både person och lefnadsställning
voro henne obekanta; hon visste blott, att hon var
enka, och som hon trodde, i goda omständigheter.
Man hade nu hunnit till Carl XIII: s torg, och
Jakob föreslog, att man borde hvila der några minuter.
Det var nu hans tur att meddela sig, och båda funno
öfverensstämmelsen i deras korta lefnadsöden helt för-
underlig; ingendera af dem misstänkte, att minst hälf-
ten af hela Stockholms ungdom skulle kunnat berätta
alldeles detsamma.
"Mamsell Thea, vi äro nu på Sibyllegatan," sade
Jakob en stund derefter, "men innan vi hinna till ert
blifvande hem, sa låt mig bedja er om en sak."
"Mycket gerna, och var säker, att jag beviljar
den, om det ar möjligt, ty jag ar öfvertygad, att min
artige följeslagares begäran icke kan vara opassande,"
sade Thea småleende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
