- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
210

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

210 DAGDEIFVEEJElt OCH DRÖMMERIEK.
möjligen bistra mottagande, gå hem till Thea, for att
låta Tilly helsa på sin matmor, då en röst, som* han
alltför val kände igen, bakom bänken der han satt, sade
helt sakta:
"God afton, herr Jakob!"
Jakob rusade upp, och den lilla hunden flög, tju-
tande af glädje, i famnen på Thea, som smekte honom
tillbaka.
Ändtligen hade då Jakob återsett den, som knapt ett
ögonblick vikit ur hans tankar, sedan första gången han
såg henne, men huru förändrad syntes hon honom icke!
De runda kinderna hade bleknat, de skalkaktiga ögonen
sågo matta ut, och hela hennes hållning och sätt voro
förändrade och mera allvarliga.
"Ni känner icke igen mig, tror jag? Ni betraktar
mig sa noga. . ." sade Thea småleende och satte sig
på bänken med Tilly i knäet.
"Ack, jo! Men ni har varit sjuk?"
"Åh, nej, icke just det. .."
"Hvad då? Säg mig allt... berätta mig huru ni
finner er! ... .Ack, mamsell Thea, kanhända att jag ar
alltför djerf... Ni känner mig sa litet. . . Men ... men
jag har tänkt på er hvarje stund, sedan vi skildes. ..
Jag har talat till er i inbillningen och tyckt, att ni
svarat mig... Det ar, som vi skulle vara gamla be-
kanta ..."
"Sa tycker äfven jag. . . Jag har ingen vän här
... Ni var som en vänlig och god bror emot mig, sa
fort ni fick se mig, och derför..."
"Låt mig förblifva det, dyra Thea! . . . Om ni
visste, huru ensamt och sorgset mitt lif var, innan jag
råkade er!... Men nu, "om ni vill tillåta mig att vara
er vän, sa synes det mig helt annorlunda. Berätta
mig nu hvad ni gjort hela denna langa tid, sedan jag
lemnade er i brödboden!"
"Åh, Jakob, huru skall jag kunna beskrifva för
er det på en gång komiska och plågsamma i min belä-
lägenhet denna qväll?" sade Thea med tårar i ögonen
och leende på lapparne. "Om jag säger er, att jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free