Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
214
DAGDBIFVERIER OCH DRÖMMEBIER.
lyckligtvis fingo stanna, ty ehuru dammet låg som en
tjock matta öfver allt och golfvet visst icke ,yarit
skuradt under hela sommaren, syntes mig detta rum
jemförelsevis som ett paradis.
"Lovisa du, tag hit likörflaskan, som står der i
skåpet! Man kan väl behöfva en liten schnapps ofvanpå
korfven," sade moster till pigan, som stannat qvar och
beskådade mig med oförstäld nyfikenhet; "vill icke du,
Thea, äfven ha en liten tår, efter du kommer från
resa ?. . . Salig Pheifersathe ansåg det alldeles nöd-
vändigt, när man "reser," fortfor hon, räckande mig
glaset, som tydligen icke innehöll annat an bränvin,
färgadt med litet körsbärssaft.
"Sa pjåkig du ar!... Men när du fått stå i kalla
boden i vinter, sa ska* du få se, att du nog lär dig
att det ar nyttigt... Smakar inte korfven dig heller?
... Sa fet och delikat som den ar! ... Jag skall säga
dig, min docka, att om vi skola bli sams, sa får du
icke ha några förnäma miner och fasoner, utan taga
seden dit du kommer... Sa har jag fått gosa. Sa
länge salig Pheffersathe lefde, sa voro vi an här och
an der, mest utrikes och ibland allehanda folk, må du
veta... När han dog voro vi just tillsammans med
en italienare, som visade apor och hundar ... Det var
hundar det, må du tro, som dugde. . . Meri i alla fall
kunde jag aldrig lida dem, alltsedan en pudel bet mig
i vaden, och ehuru jag var bjuden ett ganska vackert
engagement vid Citellis sällskap, sedan jag blef enka,
för min stora armstyrka och min basröst, sa reste jag
ändå hem till Sverige igen . . . Jag slog mig på att
hyra ut rum åt resande, och det gick mycket bra i
många ar, men ... när olyckan ar framme, sa skall
man ha sin del deraf, det slår icke felt. . . Jag trodde
väl, att mitt hjerta var begrafvet med salig Pheifer-
sathe, men de karlarne .. . ack, de äro aldrig annat
an falska och nedriga!... Kom ihåg det, min docka!’c
"Moster hade, brytande på tyska och vaggande af
och an på stolen, meddelat mig den temligen långa
berättelsen om sina vexlande öden, och huru hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
