Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSVUNNE HÖKAREN.
219
deras hufvuden, och under tiden älskade de hvarandra
och funno lifvet mycket angenämt, trots fru Pheffer-
sathes mjölkmagasin och den svältkur Jakob måste
underkasta sig i sin kalla och dragiga vindsskrubb.
"Ack, min Gud, sa vackert han målar, Jakob!"
sade jungfru Lotta, som med händerna sammanlagda
under förklädet, stod beundrande framför Jakobs half-
färdiga tafla. "Hvem skulle väl kunna tro något
sådant den tid han kluttrade ned disken i hökarboden
med krita ?. . . Och nu ser han också ut som en riktig
herre, sedan han fick de der nya kläderna .. . Det var
nu också en lycka att få måla både fru Olsson och
hennes man och alla deras barn också sa lika, sa fru
Olsson sa7 mej, att alla som se taflan, kunna ackurat
känna åtskils hvart barn."
"Nej, verkligen?" sade Jakob, som stod vänd mot
väggen och bläddrade i en portfölj.
"Hvem tycker du detta liknar då?" tillade han
leende och höll en aqvarell, som han tagit ur port-
följen, framför Lotta.
"Åh, kors i alla mina dar!" utropade Lotta, på
en gång smickrad och förlägen, då hon igenkände sig
sjelf, med händerna under förklädet, alldeles i samma
ställning, som hon just nu stod.
"Jag skall måla det i olja och hänga det öfver
min säng, när jag får tid," sade Jakob och stoppade
ned papperet igen.
"Nej, Jakob, min gosse, det går aldrig an!" in-
vände JLotta, rörd ända till tårar.
"Jo visst, men se sa, nu har Tilly kommit ut
igen, den elaka bytingen!" utropade Jakob hastigt,
kastade på golfvet palett och pensel, som han nyss
fattat, och störtade ned utför trappan till förstugan,
derifrån hundskall och tjut, blandade med kattens
fräsande och herr Kuttings vredgade hotelser, hördes.
"Sådan krabat till hund, som aldrig kan låta bli
att springa ned, for att reta katten med sin åsyn och
nagga patron i hälarne!" mumladi Lotta förtrytsamt
och torkade sig i ögonen med det ständigt sotiga för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
