Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VII. Den försvunne hökaren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN FÖRSVUNNE HÖKABEN.
231
päronträdet, fanns ingenting annat an ett litet halft
nedrasad! svinhus i ena hörnet, fullt med murkna
brädlappar, tunnband och tegelstensbitar,, och en katt
skulle icke en gång kunnat gömma sig der.
Det går ännu i dag, som man vet, mycket väl
for sig att alldeles spårlöst försvinna i vår kära hufvud-
stad, och för en trettio ar sedan eller mer var det
förmodligen ännu mera utförbart.
Det vissa ar åtminstone, att den gamle Kutting
var och blef försvunnen. Man antog att han under
någon hastigt påkommen yrsel eller medvetslöshet gått
ut genom fönstret och på ett eller annat sätt omkommit.
Och dermed glömde man bort hela saken.
Det vill säga, grannskapets skvallersystrar bi-
behöllo den alltid i minne såsom ett intressant bidrag
till det lilla gula husets hemlighetsfulla och afskräckande
historia.
Efter någon tid, och då inga närmare eller andra
arfvingar funnos, tog den lycklige Jakob den lilla gården
i besittning tillika med ett par tusen riksdaler, som
gubben haft insatta i sparbanken; men deruti bestod
också hela. hans förmodade stora förmögenhet.
Alla som känt honom påstodo sig veta, att han
samlat mycket penningar under den långa tid han
haft handel, men utom hans gamla silfverklocka och
några tiotal riksdaler, förvarade i den gamla pulpeten
i hans sängkammare, fanns icke vidare ett öre, och
lika litet någon disposition till förmån för hans gamla
hushållerska eller några" papper af hvad beskaffenhet
som helst.
Den stackars Lottas sorgliga aningar om sin förre
husbondes glömska och otacksamhet voro fullt berättigade,
ty oaktadt allt sökande fann man i hans lådor ingen-
ting annat an några gamla räkningar och en trasig
visbok.
"Jag kunde nog tro det!... Den gamle girigbuken
ville bara^ narra mig att stanna qvar, för att slippa
ge mig mina löner, som jag icke fått ut sedan många
år/’ snyftade Lotta förbittrad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
