Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
I.
En dram i skogen.
Det var vid sextiden en eftermiddag i Juli 1857,
då jag alldeles uppgifven af värme och trötthet kastade
mig ned i mossan under en stor kullblåst gran,
Jag hade nästan oupphörligt gått omkring i sko-
gen sedan bittida på morgonen, då jag åkande i en
gammal jagtvagn ankommit till ett litet torp, hvarifrån
vägen vidare, till den skogspark, hvartill jag ämnade
mig, var ofarbar.
En skogvaktare, som mött mig vid torpet och
åtföljt mig hela dagen, hade då. vi voro på hemvägen,
och hundarne fått upp en räf, lemnat mig, sedan han
visat mig ett godt hall. Jag hade stått der öfver en
timme, men »räfvens bugter blefvo allt mera vidlyftiga,
skallet hördes icke mer, och jag beslöt att öfvergifva
jagten och söka rätt på skogvaktarens stuga, som under
ett par nätter skulle blifva mitt herberge.
Just som jag kastade bössan på axeln, nåddes mina
öron likväl af det aflägsna och ojemna skallet, som
närmade sig allt mera. Öfvertygad att räfven skulle
passera mig förbi, for att inkomma i det bergsgryt,
som skogvaktaren utvisat, lagade jag mig i ordning att
skjuta, då hundarne i detsamma tystnade tvärt. De
hade tappat spåret. Deras gnisslande och gälla tjut
några minuter derefter, bevisade mig att räfven haft
en annan ingång och var i säkerhet.
Eädd att hundarne, som voro unga och ovana,
skulle i sin ifver klämma sig fast i det vidsträckta grytet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
