Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
r m
262
EN JAGARES HISTORIER.
dagen i skogen, ar man alldeles icke granntyckt, och
anrättningen syntes mig förträfflig.
Det anvisades mig den sa kallade "kammaren",
ett litet rum på ena sidan i förstugan, som i hvardagsvis
aldrig begagnades, der ett rusande doft af half torrt
björkris, hvarmed Spiseln var fullsatt, i förening med
en värme, som säkert steg till 40 grader, gjorde mig
alldeles yr i hufvudet.
Med mycket besvär öppnade jag det lilla fönstret,
som troligen aldrig förr rört sig på sina gångjern, sa
fasttorkadt var det, och kastade mig halft afklädd på
sängen, hvars bruna ylletäcke hade en lukt, som för
ingen del var angenäm.
Sa trött jag var, blef det mig likväl omöjligt att
somna, ty genom det öppna fönstret hade nu en hel
här af myggor inkommit och anföll mig med ett ursinne,
som var lika omöjligt att underkasta sig, som att afvärja.
Sedan jag legat en stund, och min otålighet stigit
till sin höjd, tog jag mitt parti att påkläda mig igen,
steg ut genom fönstret och gick öfver det lilla inhäg-
nade potateslandet för att i den mjuka torra mossan
under granarne på andra sidan åtminstone få mera
svalka och frisk luft, och troligen bättre vara fredad
för mina plågoandar. Men det var emellertid icke mitt
öde att somna ännu på en god stund, ty knappt hade
jag beredt mig ett förträffligt läger, förrän det prass-
lande ljudet af lätta och hastiga steg hann mitt öra,
och straxt derefter framskymtade den dunkla figuren
af en karl, i hvilken jag, oaktadt mörkret, tyckte mig
igenkänna Tall-Henrik.
Han gick varsamt ända fram till gärdesgården,
hvilken jag nyss klifvit öfver, och stannade der med
armbågarne stödda deremot och hufvudet lutadt i hän-
derna. Det var ungefär tio steg från det ställe der
jag låg, och jag hörde honom flera gånger sucka djupt.
Jag vet icke hvad det var, som i sa hög grad
väckte mitt intresse för denne yngling, kanhända hans
vackra ansigte - ty detta ar något som man mot sin
vilja och bättre vetande aldrig kan vara fullt likgiltig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
