Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
266 EN JÄGARES HISTORIER.
"Men såg du inte hvad det var för papper han
hade?" frågade Henrik med, såsom jag tyckte, sa sväf-
vande röst, som om han haft svårt att andas.
"Åh, jag tyckte, det var gratulationer, som han
falle höll på att skrifva ... du vet han ar okristligt
slängder med versar och prentar ut dem sedan; du
gaf mig ju en i fjol, som han har prentat ut."
"Ja, det ar sannt... Ja, gu’ har du icke rätt i
det... det var gratulationer, det ar just alla namns-
dagarne i nästa vecka," sade Henrik med naturlig röst
och tydlig tillfredsställelse.
"Ja ja, det må väl vara, men jag tror honom inte
om godt, och ska’ jag säga hvad jag tänker, och det
tänker far med, sa ar det sa, att han har tjufgods
derinne i sin kula, för annars behöfde han inte stänga
dörren sa väl; tycker inte du också det?"
"Jo, visst tycker jag det ar underligt... men Olle
har ett sådant trollskt sinnelag, och vet sa många
saker . . . han .ar aldrig af sån’t folk som vi... han
tycker bäst om ensamheten ... en kan aldrig bli klok
på honom... och om han stulit något, sa ar det då
inte här på trakten, ty ingen har saknat något."
"Nej, det ar sannt.. . aldrig har vi mistat något
... för min silfverfingerborg, som kom bort, den hittade
jag på igen under dragkistan. .. Men se, hvad jag vet,
det ar att alla menniskor äro rädda för honom, och
att du på sistone blifvit sa tungsinter till humöret,
sedan du började vara i-lag med honom."
"Det har du rätt i," sade Henrik suckande, "aldrig
tror jag, att jag kan bli menniska mer ... Men du ska’
ju hålla mig kär ändå?" fortfor han med bönfallande
ångest och brast i gråt.
"Herre Gud, hvad ar det åt dig... du måtte väl
aldrig låtit Olle locka dig till någon elakhet, eller ha*
något trollkuckel ihop med honom, som de saga han
har för sig, för det blef min död, det tror jag förvisst,"
utbrast Maja förskräckt.
"Nej, nej, men jag ar sa sorgsen i själen," svarade
Henrik sakta och gråtande.
v».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
