Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DRAM I SKOGEN.
269
en lurande rivals skott... det vore ju alldeles i sin
ordning, sa skulle det hafva gatt till på teatern, om
scenen varit der; jag skulle sannerligen icke fått se
den bättre uppföras, åtminstone icke sa oskyldigt, ty
aldrig hade väl ett kärleksmöte slutat mera ärbart an
det jag nyss bevittnat.
Emellertid ar de blodtörstiga rivalernes tid för-
svunnen, gudskelof; jag log åt min egen extravaganta
fantasi, och lade mig ned igen; men Henriks och hans
vackra älskarinnas figurer sväfvade för mig; jag kunde
icke straxt somna igen, och sammansatte derför, helt
hastigt och ovilkorligt, den ena romantiska förklarin-
gen efter den andra på scenen i kärret, hvilken för-
klaring jag hoppades få under samtalet vid mötet, men
som alldeles uteblef, och således troligen var lika litet
känd af Maja som af mig.
Min nyfikenhet hade inte blifvit tillfredsstald,
snarare ökad genom Sotar-Olles namn. Det var tyd-
ligt att detta namn spelade en stor rol i Henriks
historia, och var orsaken till hans suckar och oro;
men af hvad beskaffenhet deras gemenskap var, derom
kunde jag, oaktadt mina många olika gissningar, icke
fatta någon bestämd tanke.
Mina funderingar blefvo likväl allt mera dunkla
och dimmiga, och Öfvergingo snart till verkliga dröm-
mar, hvarur jag väcktes genom en känsla af kyla,
som daggen, hvilken genomträngt mina kläder, och
den efter midnatten svalare luften förorsakade. Jag
steg upp och gick tillbaka in i den lilla kammaren,
genom fönstret igen, utan att höra något ljud, som
förrådde att stugans invånare voro vakna; och sedan
jag lyckats stilla hun^arnes bullersamma glädje vid
min återkomst, somnade jag ändtligen och vaknade icke
förr an skogvaktaren öppnade min dörr.
"Nu kan jag då säga att herrn sofvit som en karl,"
sade Hellström med ett visst gäckande smålöje, "kloc-
kan ar straxt 8.*’ -
"Hvarför har ingen väckt mig?" utropade jag,
något förtretad öfver min långa sömn; och besinnande,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
