Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274
EN JÄGARES HISTORIE*.
Men då själen ar i verksamhet, får kroppen just
ingen hvila. Jag genomgick åter i tankarne de äfventyr
som mött mig, och ehuru jag tyckte mig se ett full-
komligt sammanhang dem emellan, och alltsammans
ganska enkelt och naturligt, kunde jag likväl icke hindra
min ständigt vakna inbillning, att på alla möjliga och
omöjliga sätt utstoffera dessa, troligen helt simpla före-
teelser. Jag påminde mig nu också, att jag, just då
jag ämnade mig öfver kärret, innan jag ännu funnit
det olyckliga brefvet, hört ett rassel i buskarne, som
jag förmodade härröra af någon ekorre eller fågel, och
icke fäste någon uppmärksamhet vid, men som jag nu
ansåg kommit från någon, som observerat mitt fynd,
och ansett det tillräckligt vigtigt for att låta det kosta
mitt lif.
Hvem var denne någon ? Jag tyckte mig vara säker
derom. Sotar-Olles namn sväfvade på mina läppar, ty
aldrig ett ögonblick föll det mig in, att den, som lossat
detta skott, kunnat vara Henrik.
Nåväl, sa har jag då varit bra nära denna sa
afundade död, tänkte jag småleende; men emellertid
sa ar jag rasande nöjd att hafva undgått den, och
, härmed somnade jag in och glömde alltsammans.
Då jag vaknade, dröjde det några minuter innan
jag kom ihåg hvar jag befann mig. Flugorna surrade
på de smutsiga rutorna, och värmen i .det lilla rum-
met var qväfvande; jag tittade ut genom fönstret, på
gården gingo svinen och skubbade sig under några
frånspända vagnar, ett par sömniga hästar, hängande
på tre ben, stodo i ett skjul, och der bredvid en fyra
eller fem karlar, inbegripne i besigtningen af en silf-
verklocka, som de långsamt vände på alla sidor, den
ene efter den andre, ined utomordentlig dåsighet. Slut-
ligen stoppade en af dem ned den i västfickan och
vände sig om. Jag vet icke just hvad det var som
fäste min uppmärksamhet på denne, om icke den ovan-
ligt mörka hyn, som icke sammanstämde med det röd-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
