- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
277

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

EN DKAM I SKOGEN.

277

"Åh, vet herrn, här finns just ingen som har någon
bössa, mer an Petter Nilson i byn, och han bryr sig
inte om sådant der... Och ingen enda har någon hund,
sa att en kan ingenting få... visst har jag fått ett par
fåglar i snara ibland, men det, händer inte ofta."
"Ja, men nu var det någon som sköt, det ar
säkert."
"Ah, det ar falle inte sa säkert."
"Hvad menar du med det.. . jag hörde det ju sjelf."
"Ja det förstås, att herrn hörde det, men," sade
han, och afbröt meningen med ett försmädligt leende.
"Det var inte tjugo steg ifrån mig."
"Nå, då var det falle underligt att inte herrn fick
rätt på skytten," inföll han med samma ton.
"Jag tycker verkligen sa med, men -han gömde
sig väl af fruktan för ovett."
"Ovett! Det tror jag inte biter på den, som sköt
efter herrn."
"Sköt efter mig!" utropade jag alldeles förbluffad,
"ar du rasande," fortfor jag, med flit visande den för-
våning jag verkligen erfor, icke öfver hans kunskap
härom, men öfver att han tillstod den. "Hvad vill du
säga, jag förstår dig’ inte . . .vet du hvem som sköt,
och att det skulle vara på mig?" fortfor jag med ett
misstroget leende.
Han kastade en hastig blick på mitt ansigte och
sade: "Inte kan jag saga att jag vet hvem det var,
men jag tänker som alla andra..."
"For fan, sa säg då hvad de der andra tänka;
du blir allt mer och mer obegriplig," sade jag halft
förargad, halft otålig, och verkligen bragt något ur
min fattade mening om hans delaktighet i saken.
"Jo, ser herrn, jag skall säga att de tror, att det
inte allt ar sa riktigt ratt i skogen."
"Det tror jag nog man kan se af alla de nyhuggna
stubbarne," sade jag skrattande.
"Jaha, visst ja, men det ar inte det jag menar."
"Nå, hvad menar du då? Det ar väl skogsrået

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free