Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DRAM I SKOGEN.
281
Jag steg ur, betalde honom skjutspenningarna och
klef öfver diket vid vägen, för att gå in i stugan och
få riktig anvisning om den gångstig jag borde följa.
Då jag vände mig om, såg jag Olle fortsätta vägen
framåt, och ihågkom, att den rätta skjutsbonden sagt,
att Olle hade ett ärende åt det håll dit han skulle
skjutsa mig.
"Det var besynnerligt att jag icke redan ar framme;
klockan ar sju och gumman i stugan försäkrade mig
att det var blott en half timmes väg till Jordstorp,"
tänkte jag, då jag efter en timmes vandring ännu icke
såg någon stuga. Jag hade likväl följt en ganska tram-
pad och tydlig gångstig hela tiden.
I detsamma hörde jag ljudet af en koskälla, och
tvenne kor, pådrifna af en liten barbent flicka, kommo
emot mig. Jag frågade henne om jag hade långt fram
till skogvaktarns torp.
"Åh, det har herrn längese’n gått förbi, det ligger
på andra sidan om fallet," var det svar jag fick.
Förargad öfver mina ständiga distraktioner, såg jag mig
omkring och fann att landsvägen skymtade fram mellan
buskarne på blott några stegs afstånd. Eör att få ett
bättra begrepp om hvar jag befann mig, gick jag fram
till vägen, klef öfver det dammiga diket upp på den-
samma och såg mig omkring.
Just i detsamma kom ifrån andra sidan en karl
hastigt fram ur buskarne och ämnade sig också ut på
vägen, men halkade på kanten af diket och föll fram-
stupa. Käppen, som han hållit, for anda fram till
mina fötter, och den ena handen sträckte han framför
sig i dammet. Jag vet icke hur jag kom att kasta
ögat på denna hand, den hade ett stort ärr nedanför
tummen.
Under det jag åkte, hade jag händelsevis obser-
verat att Sotar-Olle hade ett alldeles likadant arr på
samma hand; frapperad af denna likhet, betraktade jag
mannen noga, då han reste sig upp.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
