Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
284
EN JÄGARES HISTORIER.
såg jag redan beviset for din tillkommande öfverläg-
senhet som domare.
Nåväl, vi hade båda rätt. Jag har verkligen
lefvat för fort. Du, trenne ar äldre an jag, ar ännu
i din fulla kraft, då jag redan ar en skröplig gubbe,
som med brådskande steg nalkas grafven, dit du först
om ett tiotal af ar, lugnt och stilla, i god ordning, såsom
du uträttat allt i detta lifvet, skall sakta halka ned.
Jag har nästan anda hittills oupphörligt trott och
hoppats på en menniskonaturens förvandling; en för-
nuftets och viljans förmåga att omskapa karakteren;
jag tror det icke mera. Menniskan ar i sin dödsstund,
hvad hon redan vid förståndets gryning var; de fel,
de böjelser, de passioner, som äro oss medfödda, utrotas
aldrig. De mildras, de bindas och tyglas, men qväfvas ej.
Sa länge hjertat slår och hjernan förnimmer, ar själens
f arg j att jag sa må säga, densamma; liksom den röda
blomman, hvilken vuxit upp ur jorden, aldrig kan bli
blå eller gul.
Häftig, passionerad, fåfäng och ärelysten, har jag
varit, hvad man kallar - en lättsinnig varelse - en
sådan, som vanligen ar omtyckt af alla, oaktadt sina
stora fel och negativa dygder - men likväl har jag
varit tillräckligt förnuftig och hederlig, för att aldrig
tycka om mig sjelf. Ständigt hänförd af min känsla,
har jag alltid i motsats till regeln handlat först och
tänkt sedan och i följd deraf begått flera dårskaper an
jag skulle hinna uppräkna ... Utrustad med för mycken
ordnings- och rättskänsla för att kunna gilla eller ens
glömma mina förvillelser, för mycket svag, lättrörd och
liflig, for att beherrska dem, har jag ständigt fallit ur
den ena ytterligheten i den andra, och aldrig känt
mig lycklig. Med själen uppfyld af ett ideal, hvars
skönhet aldrig förminskats, har jag förtärts af en längtan,
som blifvit mer brinnande, ju längre jag känt mig
aflägsnad derifrån ...
Nu ar jag gammal, men åren ha endast obetydligt
minskat blodets hetta och pulsens snabbhet. Om jag
kunde åter genomlefva mitt lif, skulle all den erfarenhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
