- Project Runeberg -  Samlade berättelser av Claude Gerard / Första delen. Dagdrifverier och drömmerier. - En jägares historier. /
286

(1872-1882) [MARC] Author: Aurora Ljungstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

286

EN JÄGARES HISTORIER.

all den rena och verkliga kärlek, som jag borde hafva
egnat mitt barns mor.
Jag hade längesedan vaknat ur mitt häftiga kär-
leksrus, och det var blott för den lilla gossens skull
jag besökte min forna älskarinna. Jag vet inte om
hon känt mina många otroheter, men hon hade aldrig
förebrått mig derför. Emellertid hade jag fattat tycke
för en ung flicka af min egen samhällsställning; mina
vänner trodde att jag ämnade gifta mig, och jag trodde
nästan sa sjelf; ryktet härom hade äfven kommit till
Charlotte, och då jag ön dag besökte henne, förebrådde
hon mig denna min afsigt.
Då man känner sig hafva orätt, blir man ofta
lättast uppretad, och man försvarar alltid en dålig sak
med dåliga argumenten Tara ord blefvo bittra å ömse
sidor, och då jag i en oförlåtlig tanklös råhet inlade
några föraktliga yttranden om henne i mitt försvar,
såg jag henne blekna och hastigt förstummas.
Jag ångrade mig val genast, men gick likväl min
väg, utan att med ett försonande ord söka utplåna det
djupa och smärtsamma intryck mitt lättsinne åstad-
kommit.
Det dröjde temligen länge innan jag åter gick till
henne; det ar sa ledsamt att erkänna sig hafva sagt
en dumhet, isynnerhet inför den man anser sig öfver-
lägsen - då jag slutligen kom upp der hon bodde,
ringde jag förgäfves. Ingen öppnade; och slutligen då
jag fick reda på en madam, som varit hennes städerska,
berättade mig denna, att Charlotte för mera an fjorton
dagar sedan rest bort.
"Best bort!" utropade jag förskräckt.
"Ja, rest bort, det ar säkert, ty mamsell sålde alla
sina saker, och till och med sina kläder/’ försäkrade
madamen.
Jag kunde icke tvifla. Och efter alla spaningar
under flera månaders tid, var jag säker att hon icke
mera fanns i Stockholm. Hon var borta, utan ett ord
till underrättelse hvar jag skulle återfinna mitt barn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:46:56 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ljungste/1/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free