Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
288
EN JAGARES HISTORIER.
Efter mycket bes var lyckades jag verkligen att
komma den äldre sonen på spåren. Jag besparar dig
beskrifningen på alla de detaljer af hans barndom, som
jag fick kunskap om. Han hade aldrig varit utom
Stockholm, hade senast haft tjenst hos en åkare, och
var då jag återfann honom, vid 18 ar, häktad för stöld.
Min betjent, en gammal trotjenare ur mina för-
äldrars hus, hade med outtröttligt nit skaffat mig alla
dessa upplysningar. Jag var nyss tillfrisknad efter en
svår nervfeber, och det var första gången jag lemnade
mina rum, då jag begaf mig upp i poliskammaren för
att åhöra ransakningen med den, som jag visste vara
min son.
Det var en spenslig yngling, förfärligt blek och
mager, med gulaktig vattusigtig hy, blyfärgade ringar
kring sina skygga och listiga ögon, rödaktigt hår, samt
ett fräckt språk och djerfva manér; med ett ord, en
vanlig eländig, rå åkardräng. Jag tyckte likväl, att
han sa mycket liknade mig sjelf, att jag helt förfärad
fruktade, att alla närvarande skulle märka detsamma.
Äfven färgen på hans hår bekräftade för mig hans
identitet, ty ehuru jag hade ett mycket svagt minne af
hans mor, sa visste jag dock, att hon haft sådant hår.
Och denna arma varelse, som sa ung, genom hvarje
ord ådagalade sin förtrolighet med nöd och brott, sa
djerf, sa slug, med en kropp redan utmerglad och för-
svagad af svalt och fylleri, iklädd den grofva fång-
drägten, som kanske var den bästa han någonsin burit,
denna var - min son.
Genom hvilken uppfostran, hvilken behandling,
hvilka exempel hade han blifvit sådan han nu var;
hvem hade ställt honom på denna plats, ett mål för
samhällets förakt, för alltid utstött derur, förnedrad,
förlorad, med hat och bitterhet i sin själ, der ingen
enda god och adel känsla fått komma till klarhet?
Hvem? Hvem bar skulden för denne olyckliges brott?
frågade jag mig sjelf, och det syntes mig att alla de
tusende lättsinniga, försoffade fäder, borde liksom jag
göra sig samma fråga och "få samma svar...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
