Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN DRAM I SKOGEN.
291
Henriks namn och ålder samt Sotar-Olles röda hår icke
voro några afgörande omständigheter, men den tro man
hade om den senares förra lefnad, samt den andres
ankomst till.byn med sin fattiga mor, som straxt der-
efter dog - hvilket skogvaktaren berättat - samt
bådas besynnerliga tycke af hvarandra, förenade sig hos
mig till den bestämdaste öfvertygelse.
Det var midnatt, innan jag kunde rycka mig ur
mina funderingar, huru jag skulle använda detta bref,
som ödet fört i mina händer, då jag hvarken visste
af hvem det var skrifvet - ty tvenne initialer utgjorde
hela underskriften - eller till hvem det var ämnadt.
Dessutom hade jag den bestämdaste motvilja för att
upptäcka att jag någonsin funnit det, ty det skulle, i
min tanke, just vålla dessa varelsers ofärd, hvilkas
lycka det afsåg.
En tupps gälla morgonhelsning straxt bredvid mitt
fönster påminde mig slutligen, att jag om aftonen kant
mig mycket sömnig och trött, och att det vore tid att
ändtligen gå till sängs.
Då jag andra morgonen omkring klockan åtta kom
tillbaka till B-s gästgifvaregård, anmärkte jag, att på
gården var en ovanlig samling af folk,, och det var
med en sällsamt obehaglig känsla jag midt deribland
igenkände länsmannen, hvars kostym och myndiga upp-
syn bevisade, att han var ute "å dragande kall och
embetets vagnar". Han hade nedstigit från sin gamla
gröna chäs-kärra och stod mycket bredbent i dammet
bredvid fjerdingsmannen,, som, iklädd stor vadmalsrock
och galoscher i värmen, äfven antagit en mycket hög-
tidlig min, i känslan af sin höga värdighet.
Med en beklämning om hjertat, som om jag haft
det mest dåliga samvete i verlden, gick jag fram och
frågade hvad som var å färde, efter jag såg "kommis-
sarien" ute sa bittida på morgonen.
Den tillfrågade begärde icke bättre an att få upp-
lysa mig derom. Det var nemligen sa, att man nu
ansåg sig kommit pä spåren det djerfva poströfveri,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
