Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DHAM I SKOGEN.
297
följde de båda fåglarnes tunga flygt, och såg dem slå
sig ned bredvid, liksom för att observera hvad~ deras
ovälkomna störare ämnade taga sig för.
Sedan kommissarien hvilat sig och pustat ut några
minuter, samt både han och hans följeslagare aftagit
sina tunga rockar på min försäkran, att deras värdighet
ingenting kunde lida af att midt i djupa skogen pre-
sentera sig i skjortärmarne, började man undersöka
kärrets djup. Petter afdrog sina stönar och gick ut
på tufvorna, stötande med en lång stake i vattnet,
men staken sjönk ned sa lång den var, ty dyn var
mycket djup och lemnade föga hopp att någonting, som
var försänkt deri, skulle kunna återfinnas.
Jag hade kastat mig ned i skuggan under samma
omkullfallna gran, der jag för tre dagar sedan somnat
in, och vid mitt uppvaknande blifvit vittne till scenen
i grottan och i > kärret, obeslutsam om jag skulle fort-
sätta min väg till det lilla torpet på andra sidan skogen,
der min vagn väntade för att återföra mig till hemmet,
eller stanna en stund för att se hvad man kunde finna
under sina eftersökningar.
Min motvilja både för det sällskap, stadt i sin
embetsutöfning, i hvilket jag befann mig, och for möj-
ligheten att blifva inblandad som vittne i denna sak,
bjöd mig att lemna dem på egen hand, men intresset
och nyfikenheten höllo mig å andra sidan qvar.
"Känner du ingenting annat an dyn?" frågade
kommissarien, som vågat sig ut på tufvorna och stod
nedsjunken i vattnet till högt upp på benen.
"Jag kan inte sa noga säga; visst tycker jag det
tar emot för staken här på ett ställe," svarade Petter
betänksamt och stötte omkring, "om jag skulle försöka
att sänka ned draggen här?"
"Se der! ... Men akta dig, att du icke förlorar
den." Kommissarien kastade ut den till Petter, som,
sedan han uppfångat densamma, sänkte den ned och
drog den sakta, hoppande fram och åter på tufvorna.
"Det ar väl rötter och torf den fastnar i... nej,
se der, hvad ar del ?... en trasa ... en halsduk,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
