Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
EN JÄGARES HISTORIER.
Petter hade verkligen uppdragit någonting rödt,
som han nu löstog från krokarne och höll utbredt i
händerna. Kommissarien sträckte sig fram för att mot-
taga det, och jag reste mig ovilkorligt upp och när-
made mig honom för att också beskåda fyndet.
"Det ar en röd bomullshalsduk . . . dragga vidare,
min gosse ... dragga vidare, det ar tydligt att här finns
något mera," sade kommissarien, som i ifvern klef miste
och sjönk ned i vattnet ända till knäna.
"Por fan! Kils Person, kom hit och hjelp mig,
jag tror här finns ingen botten, jag sjunker."
Sedan jag hjelpt fjerdingsmannen att få den tunga
kommissarien upp på en stubbe igen, tog jag halsduken
och beskådade den; dess färg väckte hos mig ett obe-
stämdt minne, men jag kunde icke reda det. Det paket
jag sett Henrik nedkasta här, var utan allt tvifvel en
postväska, inknuten med någon tyngd i ett kläde, men
det hade icke denna färg, det visste jag fullkomligt
säkert, nej, det var någon annan dunkel föreställning,
som’ sammanband sig med en röd duk. Jag hann icke
längre i mina erinringar, innan ett nytt utrop från de
andra ute i kärret vände min uppmärksamhet dit igen.
Denna gång var det en klumpig sko, som Petter
ryckt upp, och som nu flöt på vattnet.
Hastigt som blixten intog en förfärlig föreställning
min själ. Dessa båda klädesplagg och de båda kor-
parne, som suttit i kärret när vi kommo - de sutto
ännu qvar deruppe i granen och tycktes med sina
lurande blickar beskåda Petters bemödande, att bringa
i dagen hvad deras fina lukt redan förut upptäckt -
jag fann deri ett sammanhang, som jagade en ovilkorlig
rysning öfver mig, och då .den förskräckte drängen,
klifvande baklänges i detsamma utropade med en röst,
som fasan gjorde helt darrande:
"Åh, Herre Gud fader! Här ligger ett lik!" sa
var det just detsamma jag sjelf ämnade säga.
I sjefva verket syntes också öfver vattnet den
nakna foten af en menniska. Krokarne i draggen hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
