Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. En dram i skogen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
EN JAGARES HI8TOKIER.
kunnat föreställa mig, ty antingen hade liket fastnat
mellan några rötter, eller var det nedsänkt och qvar-
hållet genom stenar. Det var först efter mycket be-
mödande, och sedan vi lagt ut några stockar på tuf-
vorna att stå på, som vi kunde få det loss, sa a.tt det
flöt upp till ytan af vattnet.
"Hvem kan det vara?" sade kommissarien och
lutade sig öfver den döde, som nu var helt och hållet
synlig, "han tycks inte legat här sa länge."
"Herre Gud, jag tror att det ar Vall-Henrik; jag
tycker mig känna igen hans kläder," sade Petter med-
lidsamt.
Den röda duken- ja, sa var det, omkring Vall-
Henriks solbrända hals hade jag sett den - och nu -
der på hans nakna bröst blänkte ännu det stora silf-
verhjertat, som Maja i afskedets stund skänkt honom.
Det ljumma vattnet i kärret hade naturligtvis gjort
honom oigenkänlig, men hjertat, fasthållet af bandet
kring hans hals, var for mig ett tillräckligt bevis. Jag stod
alldeles bedöfvad af sinnesrörelse och korsande tankar.
"Men han, som sa väl kände hvarenda buske i
skogen och tufva i kärret, skulle han gå och sätta
fast sig här?" sade Nils Person fundersamt.
"Han har icke heller satt fast sig... han ar mör-
dad, se här," sade kommissarien och vek undan hans tröja.
"Skjuten!" utropade jag häpen och lutade mig ned
for att bli fullkomligt öfvertygad, ty jag hade förut
icke betviflat att han, förtviflad öfver delaktigheten i
Olles brott, dränkt sig sjelf.
"Hvem har kunnat hafva någon anledning att mörda
den stackars gossen?" sade kommissarien betänksamt.
"Sotar-Olle," svarade jag tyst inom mig sjelf, och
påminde mig i detsamma det skott jag hört om natten
sedan Henrik och Maja skiljts från hvarandra.
"Har man saknat vallgossen?" frågade j ag Petter,
som stod helt bedröfvad med mössan i handen och ref
sig i hufvudet.
"Ja se, låt mig se, det var i tisdags qväll som
jag talte med honom, han sa’ mig då, att han talt med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
