Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. En gubbes minnen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
"Så mycket bättre; ni ser att jag är stadd på en
botanisk fotvandring, och således långt ifrån att försmå
ett dylikt nattläger, i synnerhet i godt sällskap."
"Emellertid om ni är trött, så är jag ledsen, att
vi troligen äro temligen långt derifrån, och ännu
längre ifrån den skogvaktarestuga, som jag tror är den
enda menniskoboning på mera än en half mil häromkring."
"En half mil! Ni måtte anse mig för en dålig
vandrare, då ni tror mig afskräckas af en dylik vag.
Emellertid, innan vi börja vårt kamratskap, så tillåt
mig saga er mitt namn: Jag är medicine kandidat och
heter Konrad Dürer."
Jag sade honom mitt namn tillbaka och tillade:
"Det är inte lika berömdt som edert, men – det
kan möjligen i en aflägsen framtid bli det."
"Åh, ni tänker på Albrecht Dürer ... Min farfar
var verkligen tysk, men jag tror mig icke hafva den
ringaste slägtskap med den store målaren," sade han.
"Hvad är det der för ett djur?" fortfor han pekande
uppåt och stannande tvärt, "ni, herr jägare,
bör väl kunna säga det."
Vi befunno oss nu i en dal, der löfskogen efterträdt
den mörka och djupa barrskog jag nyss genomvandrat,
och då jag såg mig omkring, förtjustes jag af
det ställes romantiska skönhet dit vi kommit; rundt
omkring reste sig de höga barrträden, och tvenne små
sjöars klara vatten afspeglade dem mellan näckrosornas
blad; en rät uthuggning i skogen uppför den höjd,
hvarifrån jag kommit, visade mig, då jag följde med
ögat Konrads utsträckta hand, den något klumpiga
träbilden af en springande hjort, som aftecknade sig
mot den rödaktiga aftonhimlen.
"Det der vildbrådet vore då icke svårt att träffa,
tror jag," fortfor han, sedan han med tillhjelp af en
kikare betraktat den några ögonblick.
"Vi äro troligen längre ifrån vår riskoja, och
närmare bättre boningar än jag förmodade. Den der
groteska prydnaden kommer mig på den tanken, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
